Varför vill ni påminna om Lemierres syndrom?

Eftersom det rör sig om ett potentiellt livshotande tillstånd, om än sällsynt, som främst drabbar unga människor där sen diagnos ökar risken för ett komplicerat långdraget vårdförlopp. Patienterna kan dyka upp på vilken läkarmottagning som helst eller söka på en akutmottagning. Vi vill också framhäva vikten av att bedöma hela patienten, det vill säga inte bara svalget utan även vitalparametrar, i öppen eller sluten vård.

Hur kan sjukvården bli bättre på att fånga upp patienter med Lemierres syndrom?

Genom att vi har god kunskap om syndromet, inte minst patofysiologi och kliniskt förlopp, samt har Lemierres syndrom i åtanke vid svår halsinfektion, speciellt hos yngre människor. Vid allmänpåverkan ska man remittera till sluten vård. Vikten av snabb handläggning vid sepsis oavsett orsak kan inte nog betonas. Det handlar om upprepad information och utbildning i flera led och givetvis fortsatt forskning på området. 

Hur ser din kliniska vardag ut?

Jag är verksam som anestesiolog och på senare år mest inom intensivvård. I dag arbetar jag som chefsläkare och har en hel del patient- och anhörigkontakter där det gått »snett«, både ur ett  vårdgivar- och patientperspektiv. Både som kliniker och chefsläkare slås jag av hur viktigt det är med fun­gerande relationer till patienter och anhöriga för att vi ska lyckas nå fram  med information och få patienterna delaktiga i vården.

Vad är din drivkraft i ditt jobb som läkare?

Det proaktiva patientsäkerhetsarbetet – inte minst för att minska antalet undvikbara vårdskador.