Du skriver i artikeln att det är viktigt att tidigt identifiera dessa patienter. Hur är det möjligt? 

Kunskap om somatisering och »varningsklockor« måste finnas på alla nivåer. Ett sätt är att fånga upp »mångsökare« i sjukvården och ge dem möjlighet till en fast läkarkontakt och en noggrann genomgång av deras symtom. Att tidigt komplettera vårdkontakten med psykosocial kompetens gör också att man tidigt kan få en mer komplett bild av patientens besvär. 

Hur är prognosen för patienterna?

Den varierar starkt beroende på framför allt vidmakthållande faktorer. Tidig identifiering och att patienten kan känna förtroende för sjukvården är avgörande för prognosen. 

Hur bra är svensk sjukvård på att ta hand om denna patientgrupp? 

Jag ser stora brister. En fragmenterad vårdkedja och bristande kontinuitet blir en sjukdomsfaktor, och det finns problem med det fria vårdvalet inklusive nätsjukvård för den här patientgruppen. Vi saknar i dag nationell samordning, specialistcentrum och forskning. 

Varför har du intresserat dig för just dessa patienter?

Jag har svårt att tänka mig något intressantare medicinskt område än sambanden mellan kroppsliga och själsliga funktioner. Det är också extremt tacksamt att arbeta med patienter som faktiskt kan bli helt friska. 

Du är specialist i psykiatri och rehabiliteringsmedicin. Varför denna kombination?

Inom psykiatrin saknades möjlighet att jobba med psykosomatik, så jag sökte mig till rehabiliteringsmedicin. Där finns verktygen och den biopsyko­sociala kompetens som behövs. Rehabiliteringsmedicin är en bred specialitet med behov av kompetens från många olika områden. Jag har stor nytta av kombinationen.