Ni skriver att spelberoende är en aktuell diagnos. Varför är den det?
Få personer i Sverige kan ha undgått den massiva marknadsföringen i medier, och flera speltyper är utformade så att de har hög beroendepotential. Det pågår både lagstiftande arbete och implementering för att förbättra situationen, men vi har bara kommit en liten bit på väg. Spelberoende har också lyfts fram i den internationella forskningen och blivit den första beteendeberoendediagnosen i DSM-5.
Vilka är de största riskerna för en person med spelberoende?
En given risk är förstås den ekonomiska; personer med spelberoende kan spela bort enorma summor och skuldsätta sig på mycket kort tid. Problematiskt spelande kan också få svåra sociala konsekvenser, och suicidrisken är kraftigt förhöjd.
Vilket ansvar har samhället här?
Samhället har ett stort ansvar, både för förebyggande och behandlande insatser. Samtidigt är spelande ett nöje för de flesta som ägnar sig åt det, men marknaden måste vara utformad med tydliga regler och skyddsnät för att komma åt problematiken.
Varför är du intresserad av att forska om och jobba med spelberoende?
Jag har alltid haft ett stort psykiatriskt intresse och kom in på beroendeforskning under mitt examensarbete på läkarprogrammet. Jag tycker att beroendemedicin är intressant, eftersom det berör både somatik och psykiatri, och det finns mycket kvar att forska kring vad gäller bland annat patobiologiska processer och behandling. Beroende – spelberoende inte minst – är förknippat med stor stigmatisering, och den psykiatriska samsjukligheten är stor. Som läkare ser jag att det finns behov av att lyfta fram patientgruppen och förbättra vårdens och samhällets insatser.
