Ökar patientgruppen som söker för besvär av rektusdiastas?
Ja, det har skett en ökning. Inget tyder på att tillståndet i sig har blivit vanligare, utan ökningen beror sannolikt på ökad medvetenhet hos patienter och vårdgivare. Medial uppmärksamhet spelar säkert stor roll. Vidare har rektusdiastas blivit föremål för ett ökat vetenskapligt intresse.
»Mammamage« har fått medial uppmärksamhet under senare tid. Förekommer missuppfattningar?
Ett problem är att det vetenskapliga underlaget avseende samband mellan rektusdiastas och symtom fortfarande är otillräckligt. Vidare kan det finnas en del missuppfattningar när det gäller vad ett kirurgiskt ingrepp kan leda till, med risk för orealistiska förväntningar.
Rektusdiastas är inte ovanligt, ändå saknas riktlinjer för diagnostik och behandling. Varför?
I själva verket är rektusdiastas mycket vanligt: kanske så mycket som en tredjedel har kvarstående diastas av någon grad ett år efter förlossning, i flertalet fall med ringa eller inga besvär. Mycket avseende tillståndet är fortfarande oklart. Trots detta kan det finnas ett behov av riktlinjer för att jämställa handläggningen i ett nationellt perspektiv.
När blir arbetsgruppen som arbetar med riktlinjer klar med sitt förslag?
Målsättningen är att det ska vara klart under första halvan av nästa år.
Ni skriver att tillgänglighet till kirurgi varierar stort mellan landstingen. Gäller det även fysioterapi?
Sannolikt varierar även tillgängligheten till fysioterapi. Ofta är det svårt att veta vart man ska vända sig för att få hjälp. När det gäller patientinformation är Västerbottens läns landsting ett föredöme.
