Cecilia Escher, med dr, överläkare, perioperativ medicin och intensivvård, Karolinska universitetssjukhuset, är en av författarna till en artikel om fortbildning och patientsäkerhet.

Ni skriver att fortbildning bör kopplas till patientsäkerhet. Vad innebär det?

Att händelseanalyser och data från avvikelsehanteringssystem används för att prioritera fortbildning. Alla bör ha en fortbildningsplan som tagits fram av medarbetare och arbetsgivare gemensamt. På enhetsnivå bör man ha en plan för vad man vill uppnå med fortbildningssatsningar. Ett exempel kan vara avvikelser gällande överrapportering mellan enheter/personal. Här bör man för att få effekt både inkludera evidensbaserade rutiner och diskutera och öva på dessa i det sammanhang där de ska användas.

Använder vårdgivare avvikelseutredningar för att planera fortbildning?

Jag har inte hört talas om några bra exempel, även om de kan finnas. 

Vad skulle kunna vända trenden med minskad fortbildningstid för läkare?

Vården är en kunskapsorganisation, och våra patienter och deras representanter (politiker) vet att vi behöver fortbildning. Det som krävs är att dessa behov tas på allvar. Om vi tydligare kan visa att fortbildning leder till bättre patientsäkerhet (och ökad effektivitet) kan vi lyckas. 

Ni efterlyser forskning om interventioner som främjar patientsäkerhet och personalhälsa. Pågår sådan?

Det finns projekt, men så vitt jag vet inkluderas ofta enbart sjuksköterskor. 

Vad forskar du själv om?

Min forskning handlar om samarbets­träning inom akuta verksamheter. Vår ambition är att öka kunskapen, inte bara om hur patientsäkerheten kan förbättras utan även om hur arbetsstress och personalhälsa kan påverkas vid strukturerad interprofessionell träning. Vi är också intresserade av att se hur träningsinterventioner bör designas för att vara effektiva.