Du är professor vid institutionen för teknikvetenskaper. Vilka är dina huvudsakliga forskningsområden? 

Jag forskar om innovationer och inno­vationsprocesser, främst hur dessa utvecklas inom och genom interorganisatorisk samverkan. Det handlar om att förstå vilka möjligheter som finns och hur hinder uppstår när flera organisationer arbetar eller kopplas samman. Detta omfattar studier av industriella nätverk som har vuxit fram under flera år eller nyskapade allianser och samarbetsprojekt.

Hur kommer det sig att du började arbeta med antibiotikaresistens? 

Det var genom EU-projektet DRIVE-AB, som tagit fram nya ekonomiska model­ler och incitament för att stimulera utveckling av nya antibiotika. Det var då jag förstod hur allvarligt läget är med dessa oerhört viktiga resurser för mänskligheten.

Vad är det absolut viktigaste i dag för att hämma antibiotikaresistens? 

Även om det krävs flera förändringar samtidigt, behövs det framför allt en rejäl förbättring i hur antibiotika används (till exempel optimerad dosering och snabbare diagnostik), och detta behöver ske på ett globalt plan.

Vilket är det största hindret? 

Det finns stora svårigheter i att förändra vissa beteendemönster inom vården i flera länder på grund av begränsad kunskap och begränsade resurser, kultur eller snedvridna ekonomiska incitament. 

Vad hoppas du att du utifrån ditt perspektiv ska kunna bidra med? 

Min expertis om interorganisatorisk och tvärsektoriell samverkan. Att ge systemperspektivet på hur de olika dimensionerna i detta problem är kopplade: ekonomi och incitament för enskilda spelare, teknik, folkhälsa, kemi, biologi och medicin.