Vad fick er att göra studien?
Ämnet diskuterades flitigt när vi bestämde oss för att göra studien. Samtidigt upplevde vi en diskrepans mellan hur vi inom vården ser på besluten och hur diskussionerna gick i medierna. Vi upplevde också att regelverket inte riktigt passar in på patienter med kognitiv svikt och hög ålder. Vi anade att informationen till patienter var bristfällig men ville bekräfta den bilden.
Något i resultatet som förvånade er?
Vi blev överraskade av att så få av läkarna kunde sätta ord på varför de avstått från att informera patienten. Man kan så klart ha olika åsikter om huruvida dessa beslut ska kommuniceras till patienten och i så fall hur, men oavsett vilket så måste vi diskutera hur vi ska komma vidare, debatten kommer inte att försvinna av sig själv.
Något som väckt din nyfikenhet?
Att vi inom professionen ofta har bestämda åsikter om att vissa beslut inte kan eller bör kommuniceras, men vi kan inte förklara varför.
Viktigaste åtgärden för ökad dialog med patienterna?
Att försöka väva in diskussionen i en mer allmän diskussion om vad målet för vården bör vara. Det brukar bli lättare att förklara varför vi avstår vissa åtgärder om man samtidigt förklarar allt vi faktiskt ska göra, i stället för att hoppa rakt in i diskussion om hjärt–lungräddning och intensivvård.
Har du/ni mer forskning på gång?
Jag kommer att fortsätta som doktorand inom hjärt–lungräddning, dock inte inriktat specifikt på etiken bakom besluten. Någon typ av uppföljning av den här studien var planerad, men på grund av pandemin så har vi inte kommit igång med det.
