Vad fick er att göra studien?
Det finns få forskningsstudier om uppgivenhetssyndrom, och det saknas studier som följer barnen som uppvisat symtom på uppgivenhet över tid. Vi vet därför nästan inget om hur det har gått för dessa barn senare i livet.
Vilket av era resultat överraskade dig mest?
Vi fann inga tecken på att barnen hade haft det svårare att klara skolan än andra barn med samma ursprung, trots att de under en period sannolikt inte kunde delta i skolarbetet alls. Det kan vara så att den multidisciplinära behandlingsmodellen som infördes bidrog till att barnen integrerades snabbare i det svenska samhället och skolsystemet.
Vad hoppas du att er studie ska bidra med?
Ökad kunskap om långtidsutfall efter att vårdats för uppgivenhetssyndrom, vilket kan vara till nytta i det kliniska arbetet och i kontakten med föräldrar.
Ska du fortsätta forska om barn med uppgivenhetssyndrom?
Ja, inom vår forskargrupp planerar vi för fortsatta studier på uppgivenhetssyndrom.
Hurdan forskning vill du se mer av?
En explorativ forskningsansats, som inte begränsas av ställningstagande kring tillståndets etiologi. Sedan vore det intressant med en mer omfattande intervjustudie av individer som behandlats för uppgivenhetssyndrom och som i dag är vuxna.
