Vad fick er att skriva översikten om morbus Osler?
Vi har lärt oss så mycket om sjukdomen under dessa år och samtidigt sett att det finns en stor osäkerhet bland kollegor om hur tillståndet ska handläggas. Det absolut viktigaste är att inte missa lungshuntarna, som kan leda till svåra komplikationer, samtidigt som de kan behandlas.
Vilken betydelse har Oslercentrum i Uppsala haft för behandlingen av sjukdomen i Sverige?
Under de gångna åren har vi fått allt fler frågor från kollegor, så medvetenheten om vad man ska tänka på har tveklöst ökat.
Vad väckte ditt intresse för sjukdomen?
Redan i unga år som gastroenterolog intresserade jag mig för tillståndet i samband med anemiutredningar. När sedan frågan om bildandet av ett Oslercentrum aktualiserades vid Akademiska sjukhuset var det självklart för mig att anmäla mitt intresse. Jag tycker också att det är väldigt stimulerande att träffa kollegor från andra specialiteter då man har så mycket att lära sig av varandra.
Ni avslutar er artikel med ett citat av William Osler: »One of the first duties of the physician is to educate the masses not to take medicine.« Vad betyder citatet för dig?
Citatet är helt genialt! I min läkargärning är kontrollen av patientens läkemedelslista en av de saker jag prioriterar högst. Så fort ett oklart symtom dyker upp ställer jag mig frågan om det möjligen kan vara en läkemedelsbiverkan, och ofta visar det sig vara så. Citatet är även en generell rekommendation att noggrant motivera alla farmakologiska insatser över huvud taget.
