Varför har ni skrivit en ABC-artikel om kroniskt subduralhematom?

Framför allt för att öka medvetenheten om diagnosen, som ofta har ospecifika symtom, är potentiellt livsfarlig och förväntas öka hos en redan utsatt patientgrupp (äldre).

Vilka vill du ska läsa artikeln?

Alla som är intresserade! Men störst nytta har nog de som handlägger tillståndet före och efter kirurgi, det vill säga vårdpersonal på akutmottagningar, inom geriatriken och inom primärvården.

En del oklarheter råder kring handläggningen av dessa patienter. Vad behövs för ytterligare forskning?

Som för så mycket annat inom neurokir­urgin så saknas höggradig evidens, vilket ofta leder till att både operationsindikation och metod präglas av lokala traditioner. Här behövs randomiserade studier för en ökad samsyn. Därtill finns kunskapsluckor bland annat gällande postoperativ återinsättning av blodförtunning, vilket ofta hamnar i knät på primärvården.

Vad handlar din egen forskning om?

Om hemostasen hos patienter med svåra skallskador. Mycket tyder på att traumat i sig gör att dessa patienter blir lättblödande, med konsekvensen att initialt små hjärnblödningar kan expandera kraftigt. Det långsiktiga målet är att komma underfund med mekanismen bakom detta, för att sedan kunna optimera hemostasen utan att drastiskt öka trombosrisken.

Vad tänker du dig för specialitet?

Jag hoppas kunna få fortsätta inom neurokirurgin. Jag gillar att det är en smal opererande specialitet som tillåter fördjupning i få diagnoser. Skallskador är fortfarande en ledande orsak till död och bestående men, inte minst hos unga och i utvecklingsländer, och det vore givande att få arbeta med dessa frågor även kliniskt.