Gustav Öhrling. Foto: Karinjuliaphotos

Varför valde ni att genomföra studien?

– Redan tidigt under pandemin fick vi etiskt tillstånd att samla data gällande patientgruppen. När det kom indikationer om att överlevnaden skiljde sig mellan sjukhusen började vi leta efter möjliga förklaringar till detta. Praxis gällande behandlingsbegränsningar på vårdavdelning var en möjlig faktor i sammanhanget. 

Andelen beslut att begränsa livsuppehållande behandling skiljer sig inte mellan sjukhusen i Region Jönköpings län. Vilken slutsats drar ni av detta?

– Det indikerar beslut enligt likvärdiga principer, något som är betryggande. 

I bara 7,5 procent av besluten dokumenterades samråd med både patient och närstående. Blev ni överraskade av den låga andelen?

– Nej, denna brist på samråd ses också i studierna vi refererar till, så vi blev inte överraskade. Förändring av praxis tar tid. 

Ni skriver att det finns förbättrings­potential när det gäller samråd vid dessa beslut. På vilket sätt kan läkare få till en förbättring?

– Först och främst tror jag det behövs uppmärksamhet gällande problemet, till exempel genom denna artikel. 

Kommer ni att göra flera analyser på samma tema?

– Vi har andra pågående projekt, som tittar på pandemihanteringen och dess eventuella undanträngnings­effekter.