Lovisa Brehmer. Foto: Peter Strömdahl

Hur kan man förklara att fenomenet troligen inte är ovanligt men diagnosen ändå relativt okänd?

Jag tror att det ofta feldiagnostiseras som missfall, både av läkare och möjligen också av patienter som inte söker vård. Missfall är väldigt vanligt och då kan det dölja sig i den stora gruppen. Som läkare är det inte helt lätt att leta reda på när det inte finns så mycket litteratur, man måste misstänka att det är ett fenomen i sig och sedan hitta sökord som leder framåt.

Hur stor kan man tro att underdia­gnostiken är?

Det vet jag inte. Efter att jag stötte på det för första gången i december 2021 känner jag till ytterligare tre fall på Huddinge sjukhus under 2022. Ett flertal kollegor har också berättat om liknande fall de har träffat på tidigare och nu förstått att det handlade om decidualavgjutningar.

Hur kom det sig att ni fördjupade er i ämnet?

Jag tyckte att det var spännande med en diagnos som jag aldrig hade hört talas om och ville sprida kunskapen om detta. I samband med att jag blev amanuens på halvtid fick jag det tidsmässiga utrymme som behövdes.

Vad är ert viktigaste budskap med artikeln?

Decidualavgjutning finns som fenomen, tänk på den diagnosen framför allt när en kvinna söker för att vävnad kommit ut ur vagina och hon har ett negativt graviditetstest.

Hur valde du din specialitet?

Endast utifrån intresse. Jag började forska inom perinatal epidemiologi under läkarutbildningen, och efter AT kände jag att jag alltid skulle ångra mig om jag inte vågade prova obstetrik/gynekologi.

Läs fallbeskrivning:
Membranös dysmenorré eller utstötning av decidualavgjutning