Kersti Lundin.

Laboratoriesidan av assisterad befruktning utvecklas snabbt. Vilket är det främsta framsteget på senare år?

– Införande av den nya nedfrysningstekniken, så kallad vitrifiering, där cellerna kyls ultrasnabbt med höga koncentrationer av frysbevarande ämnen. Tack vare denna utveckling kan vi i dag frysbevara obefruktade äggceller och blastocyster med väldigt goda resultat, något som inte var möjligt för 10–12 år sedan.

Hur hoppas du att laboratorietekniken ska utvecklas de närmaste åren?

– I dag bedömer vi ett embryos potential med hjälp av morfologi och utvecklingshastighet. Jag hoppas att vi kommer att få tekniker för att även kunna bedöma ett embryos metabola status, det vill säga hur det mår »inuti«.

Flerbördsfrekvensen har sjunkit rejält de senaste 15 åren. Kommer trenden att fortsätta?

– I Sverige är vi nästan nere på samma tvillingfrekvens som vid naturlig konception, men det finns en del kvar att jobba på. Och många andra länder ligger tyvärr långt efter.

Varför utförs inte genetisk screening av embryon i Sverige?

– Genetisk screening kan vara etiskt känslig. Tekniken är invasiv och det finns ingen konsensus om dess effektivitet. Nya icke-invasiva tekniker och striktare indikationer kan möjligen motivera ett framtida bredare införande.

Vad fick dig att bli intresserad av IVF-området?

– Jag höll på med min forskarutbildning och blev uppringd av professor Lars Hamberger. Han ville ha en biolog som skulle delta i laboratoriets utveckling. Detta var drygt 30 år sedan, och jag visste ingenting alls om IVF. Men det har varit fantastiskt roligt.