Behandlingsriktlinjer har reducerat mortaliteten vid svår traumatisk hjärnskada. Vad har varit den främsta orsaken till denna nedgång?
– Förståelsen av sekundära insulter som man kan förebygga med god neurointensivvård. Efter det initiala traumat är den skadade hjärnan mycket sårbar, och för att förebygga förvärrad skada och rädda frisk hjärna behövs specialiserad kunskap om neurointensivvård.
Vilken utveckling kommer att ske på området under den närmaste tiden?
– Nya verktyg som hjälper oss att bearbeta alla insamlade data »bedside« kommer att vara viktiga för att vi ska bli bättre på att individualisera behandlingen. Jag hoppas också att vi kan ta hela patienten i beaktande, genom att både förstå deras status före traumat och erbjuda dem skräddarsydd neurorehabilitering.
Vilka kunskapsluckor på området behöver mer forskning?
– Vi har fortfarande mycket kvar att förstå om den skadade hjärnan, och vi behöver även bli bättre på att klassificera hjärnskadorna på fler sätt än bara svårighetsgrad. Det skulle troligen leda till att vi lättare kan identifiera neuroprotektiva läkemedel med god effekt.
Hur valde du din specialitet?
– Jag intresserade mig tidigt för hjärnan, och professor Urban Ungerstedt introducerade mig till forskning om neurotrauma redan under mitt första år på Karolinska institutet. Han var en otrolig briljant och inspirerande person, och senare presenterade han mig för hjärntraumagurun Bo-Michael Bellander, som blev min mentor och handledare. Det var början på en fantastisk resa, då jag föll för detta spännande och krävande hantverk där en dag aldrig är den andra lik.
