Hur kom det sig att ni skrev artikeln?
– Arbetet är en del av »Österlenprojektet – palliativ vård utan gränser«.
Var det något i resultatet av er granskning som förvånade er?
– Nej, tyvärr. Men vi ville inte säga att det var så, innan vi kontrollerade fakta.
Palliativ vård i livets slutskede tillhör den vård som ska prioriteras högst. Hur kan man förklara bristerna?
– Det är en fråga som vi ständigt arbetar med. Det finns många områden för förbättring, och kompetensen i palliativ vård inom primärvården och akutsjukhusen är bristfällig.
I artikeln ber ni läsarna reflektera över vad som driver vården att fortsätta utreda och behandla en patient som önskar att få dö. Vad tror du?
– Många har en rädsla för mötet med döden, att vara i dödens närhet. Om man inte vågar ställa de viktigaste frågorna: »Om det nu är så att du har kortare tid kvar i livet än du önskar, vad är viktigast för dig? Vad är dina önskemål och prioriteringar?«, då kan det vara lättare att fortsätta med utredningar och behandlingar.
Hur valde du din specialitet?
– I slutet på min ST i internmedicin auskulterade jag med en palliativmedicinare. Där fanns ett helhetsperspektiv som jag saknade inom all annan vård jag arbetat inom. Så när jag fick en möjlighet att börja arbeta på palliativa enheten i Ystad så tvekade jag inte.
Det bästa med ditt jobb?
– Det är en ynnest att få vara läkare i palliativ medicin, att få hjälpa våra patienter att leva tills den dagen de dör. Många skratt och fina samtal när vi sitter och pratar om livet mitt i döendet. Jag lär mig, känner tacksamhet och vet att det är ett oerhört privilegium att få jobba med just detta.
