Evidensbaserad screening och diagnostik – vad är det?
– Varje ny patientkontakt börjar med att vi tror något om patienten, och denna tro behöver förskjutas i riktning mot vetande under diagnostiken. Det är här psykometrin kommer in. När vi tillämpar värden på sensitivitet, specificitet och falskt positiva på den enskilde patienten tar vi steget över till »evidensbaserad« screening och diagnostik.
Varför är det här en viktig fråga?
– För att patienter ska få korrekt och bästa behandling för de tillstånd de verkligen har. När jag började inom barnpsykiatrin 1976 var sjukdomsläran i sin linda och diagnostiken godtycklig. Symtombeskrivningar blandades med föreställningar om orsaker, vilket resulterade i en förfärlig röra. Man kan vända på frågan: varför anser så många att man kan göra lite som man själv tycker när det gäller diagnostik?
Hur kan nomogrammet som ni beskriver i artikeln hjälpa i praktiken?
– Då vår initiala bedömning i diagnostiken är tro, inte vetande, måste vi inse att varje »uppdatering« av vår tro baserad på ny information bara är ett begränsat steg mot att kunna tro så mycket på vår diagnos att vi törs basera en behandling på den. Genom att bruka nomogrammet på det sätt som vi visar i artikeln kan över-, under och feldiagnostik minska, så att fler får rätt behandling.
Vad hoppas du att läsarna tar med sig från er artikel?
– Att det är tämligen enkelt att göra rätt och att det som kan ses som komplicerat i Bayes teorem faktiskt är ett sätt att tänka som stämmer med vårt sätt att resonera i vardagen. Vi får bara lite hjälp av nomogrammet. Jag hoppas också att läsarna blir motiverade att ge diagnostiken tillräckligt med tid.
