Var det något i det beskrivna fallet som överraskade?
– Det som slog mig var att ingen i omgivningen (inklusive jag själv) kände till symtomets möjliga innebörd. Jag frågade hela läkargruppen, inklusive flera väldigt erfarna distriktsläkare, men ingen av oss förstod vad det kunde röra sig om. Med facit i hand var det uppenbart att vetskapen om symtomet är låg.
Hur ska läkarna arbeta för att inte missa värdefull information från patienten som kan leda till rätt diagnos?
– Bättre kunskap är ett givet svar, men det är inte heller realistiskt att alla ska kunna allt. Därför är det väldigt värdefullt att ha kontakt med kollegor inom andra specialiteter. I det här fallet var det Diagnostiskt centrum på Skånes universitetssjukhus Malmö som agerade snabbt när jag tog kontakt med dem.
Hur ska kunskapen om symtomet spridas vidare till andra specialister?
– Att publicera i Läkartidningen är ett utmärkt sätt att sprida kunskapen i ett bredare forum, och det är också tanken bakom fallbeskrivningen.
Hur valde du din specialitet?
– Allmänmedicin är den perfekta specialiteten för den som är intresserad av mycket. Det är också något fint i att få följa patienter, ibland familjer, under lång tid. Man behöver inte börja från ruta ett vid varje besök, utan man tar vid där man slutade förra gången.
Har du fler studier på gång?
– Nej, inga studier, men däremot är jag engagerad i fysisk aktivitet som delbehandling för diverse sjukdomar och tillstånd, och jag har nyligen avslutat ett projekt om hur man kan öka användandet av fysisk aktivitet på recept på vårdcentralen, ett viktigt ämne som ligger mig extra varmt om hjärtat.
