Vad fick dig att intressera dig för den diabetiska handen?
– Det var mina före detta handledare som fick in mig på detta spår, och jag kunde inte vara mer tacksam. Med sin entusiasm och nyfikenhet var de en inspiration genom hela doktorandtiden.
Var det något i de beskrivna fallen som överraskade dig?
Hur vanliga diagnoserna faktiskt är hos individer med diabetes, och att de ofta blir opererade flera gånger och för olika diagnoser. Det överraskade mig.
Hur tycker du att vården ska arbeta med detta symtom?
– Det viktigaste är kanske att fenomenet uppmärksammas, framför allt i primärvården, där det oftast är diabetessjuksköterskor som träffar diabetespatienterna. En enkel fråga: »Hur är det med din handfunktion – upplever du några symtom?« räcker långt.
Har du fler studier på gång?
– Absolut, arbetet med den diabetiska handen har bara börjat! Nästa idé är att studera om vi på handkirurgen kan ta reda på vilka patienter hos oss som har hög risk att i framtiden drabbas av diabetes. Hade vi identifierat dessa individer hade vi tidigt kunnat sätta in förebyggande behandling såsom motion, utbildning och kostråd, och patienten hade kanske helt kunnat undvika att drabbas av diabetes. Ett simpelt triggerfinger skulle således kunna varna för en underliggande, allvarligare metabol sjukdom. Det vill jag studera.
Vad är det bästa med handkirurgi?
– Det bästa är helt klart att så många av våra patienter blir bra efter operation och är så glada efteråt. Dessutom opererar vi en mycket stor del av vår arbetstid, vilket är fantastiskt.
