Varför har ni skrivit den här artikeln?
– Vi vill belysa det faktum att mycket av det lidande vi möter inom vården egentligen inte är tecken på sjukdom, och att vi genom att etikettera och behandla detta som om det vore sjukt faktiskt riskerar att skada. Vi behöver träna på att ta på oss andra glasögon än de medicinska.
Vad skulle du säga är läkarens största utmaning vid handläggningen av psykiska besvär?
– En av de största är nog att bli uppmärksam på sina egna känslor i patientmötet och inse hur lätt hänt det är att våra egna flykt- och kampbeteenden styr vår handläggning under press. Vi vill gärna undvika obehag, vilket kan leda till att vi utreder, behandlar eller sjukskriver trots att vi egentligen inte tycker att det är lämpligt. Man får dock akta sig för att hamna i kampläge, så att vårt huvudfokus inte blir att avvisa och säga nej, utan att hjälpa patienten på rätt sätt.
Vilka hoppas du ska läsa artikeln?
– Jag hoppas särskilt att våra yngre kollegor ska läsa och ta till sig innehållet så att de kan vända en potentiellt väldigt frustrerande aspekt av läkaryrket till något inspirerande och utvecklande.
Har du några råd att ge andra läkare?
– Jag har själv fått rådet från kloka kollegor att man ska våga stå för sin medicinska bedömning. Detta tillsammans med en sund dos ödmjukhet tror jag på många sätt är nyckeln till en hållbar tillvaro som läkare. Man bör också komma ihåg att sjukvården egentligen inte skapar hälsa, utan att vi endast kan hjälpa patienterna att bibehålla den hälsa de själva skapar genom att ta vara på kropp och själ och leva ett meningsfullt liv.
Känner du att du valt rätt läkarbana?
– Just nu är jag precis där jag ska vara.
