Diskussionen kring transfettsyrornas metabola effekter och eventuella skadlighet har pågått under många år; under senare år har den åter aktualiserats som en följd av nya publikationer på området [1, 2].
Transfett är omättade fettsyror med minst en dubbelbindning i trans-position i stället för i cis-position.
Transfettsyror förekommer i två olika grupper av livsmedel: dels i mejerifetter som mjölk, ost och smör där de är naturligt förekommande på grund av den bakteriella omvandling som sker i våmmen hos idisslare, dels i vegetabiliska, partiellt härdade oljor.
Den senare gruppen är industriellt framställd och utgör den övervägande delen av transfettintaget hos befolkningen i de flesta länder.
Transfettsyror används bla som konsistensgivare och i friteringsfetter och förekommer främst i färdiglagad snabbmat och halvfabrikat. Exempel är pajer, bakelser, kex, rån, kakor, pommes frites, chips och godis.
Det är framför allt de industriellt framställda transfetterna som debatten gäller.


Negativ inverkan på blodfettprofilen
En amerikansk översiktsartikel bekräftar att hög konsumtion av transfetter är associerad med ökad risk för hjärt–kärlsjukdom [1].
Det har tex uppskattats att mellan 6 och 19 procent av de kardiovaskulära händelser som årligen inträffar i USA skulle kunna förhindras om transfetterna eliminerades helt från kosten [1].
Dessa siffror bör tolkas med försiktighet, eftersom de dels bygger på observationella data, dels på antagandet att transfetter ersätts med kolhydrater. Ersätts transfetterna i stället med mättade fetter, tex palmolja, reduceras effekten.
Transfetterna har väldokumenterade negativa effekter på blodfettprofilen. Liksom mättade fetter höjer transfetter LDL-kolesterol. Dessutom sänker transfettsyror HDL-kolesterol, vilket inte mättade fetter gör [3]. Mekanismen bakom denna effekt kan vara en ökad aktivitet av kolesterylestertransferprotein [4], det huvudsakliga enzym som överför kolesterolestrar från HDL- till LDL- och VLDL-kolesterol.


Verkar proinflammatoriskt
Estimeringar från prospektiva epidemiologiska studier har pekat på att riskökningen för hjärt–kärlsjukdom i samband med högt intag av transfetter är högre än vad som kan förklaras enbart via negativa effekter på blodfettnivåerna. Andra data tyder på att transfettsyrorna även har proinflammatoriska effekter, i jämförelse med vissa omättade fetter [5]. Skillnaden i proinflammatorisk effekt är inte lika uppenbar som med mättade fetter [5].
Negativ inverkan av transfetter på endotelfunktionen är även beskriven. Kontrollerade försök har visat att transfetter inte har någon akut negativ effekt på endotelfunktionen jämfört med mättade fetter [6]. På längre sikt (4 veckor) försämrades dock endotelfunktionen (flödesmedierade vasodilatationen) i arteria brachialis signifikant mer än med mättade fetter [7].
Det har även föreslagits att högt intag av transfetter kan öka risken för typ2-diabetes, men här behövs mer forskning. Effekten på insulinkänslighet är likaså oklar [8]. Det finns dock visst stöd för att mycket höga intag av transfetter kan försämra insulinkänsligheten hos diabetiker [8], möjligen via förändringar i cellmembranens funktion.


Olika transfetter kanske ger olika effekt
Vissa isomerer av transfettsyran konjugerad linolsyra (CLA) kan markant försämra insulinkänsligheten och förvärra det metabola syndromet [9]. Även tecken på ökad oxidativ stress och inflammation har setts efter CLA-tillförsel, där den förstnämnda effekten var oberoende av den försämrade insulinkänsligheten [10].
Mängden av CLA i kosten är låg, men inom hälsokostbranschen saluförs CLA som ett kosttillskott – en användning som givetvis skall avrådas.
I dagsläget är det oklart huruvida olika transfettsyror har olika fysiologiska effekter, även om det finns vissa data som antyder det. Framför allt vore det intressant att veta om naturligt förekommande transfetter i mejeriprodukter ger samma kardiovaskulära riskökning som de transfetter som bildats genom industriell, partiell härdning av vegetabiliska fetter.
Denna fråga är dock svår att besvara, eftersom det är kostsamt att genomföra kontrollerade interventionsstudier med sådan frågeställning.


Intaget i USA dubbelt så högt som här
I USA och vissa europeiska länder är transfetter ett större problem än i Sverige, tex är medelintaget i USA dubbelt så högt som hos oss [1]. Hälsodepartementet i New York deklarerar att man vill eliminera alla industriellt framställda transfetter i restaurangmat, http://home2.nyc.gov/html/doh/html/cardio/cardio-transfat.shtml : »Take the trans fat out of New York.« Man pekar på att många amerikaner får en stor del av sitt dagliga energibehov på restaurang. En enda snabbmatsmåltid kan innehålla mer än 10g transfett.
I Sverige ligger medelintaget av transfetter hos både barn och vuxna i nivå med den lägsta referenskvintilen i de stora internationella epidemiologiska studierna. WHO, liksom Livsmedelsverket, rekommenderar att intaget på befolkningsnivå inte bör överstiga 1 energiprocent. Det svenska medelintaget ligger däromkring.
Efter överenskommelse med livsmedelsindustrin i Sverige togs alla industriellt tillverkade transfetter i livsmedelsbutikernas matfetter (margariner) bort i mitten på 1990-talet. Som en följd av denna åtgärd sjönk transfettintaget i befolkningen drastiskt. Det kan dock fortfarande förekomma transfetter i importerade bagerimargariner som används av tex vissa konditorier. Transfetter förekommer också i friteringsfetter, och det är även i Sverige möjligt för högkonsumenter att få i sig stora mängder via friterad snabbmat [2].
Det finns numera ingen självklar anledning att använda industriellt framställda transfetter i livsmedel, utan man bör i stället söka hälsosammare alternativ [1]. Den bästa hälsoeffekten skulle uppnås om transfetterna byttes ut mot ohärdade vegetabiliska oljor (omättade fetter utan transfettsyror). Detta är dock inte alltid okomplicerat, eftersom mättade fetter är mer lika transfetterna vad gäller konsistensgivning och stabilitet. Vill man ersätta med mättat fett är stearinsyra sannolikt det minst ogynnsamma alternativet


Industriella transfetter bör tas bort
Huruvida man skall förbjuda industriellt tillverkade transfetter kan diskuteras. Idag finns inget krav på livsmedelsindustrin att ange mängden transfett i sina produkter. En enkel åtgärd är att tydligt märka produkterna så att konsumenten själv kan välja bort livsmedel som innehåller transfetter. Många är dock inte vana att läsa på förpackningar. Andra konsumerar stora mängder transfettrika livsmedel, tex snabbmat, utan att veta om det.
Av dessa anledningar bör livsmedelsindustrin sträva efter att helt ta bort transfetterna ur sina produkter, och det är även önskvärt att snabbmatsrestauranger fortsätter att sluta använda transfettrika frityrfetter.
I Danmark lagstiftade man för två år sedan om att innehållet av industriellt framställda transfetter i livsmedel får uppgå till högst 2 procent [2], vilket motsvarar cirka 4 g fett per dag. Vissa debattörer har önskat att Sverige följer den linjen.


Sikta på det höga energiintaget
Livsmedelsverkets generella kostråd bygger på högt intag av frukt, grönt och fiber, begränsat intag av socker samt en bra fettsammansättning med max 10 energiprocent mättat fett, inklusive transfett. Med sådan kost får man i sig mycket lite transfett.
Sammanfattningsvis finns det alltså stöd för att en hög konsumtion av transfetter och mättade fetter ökar risken för hjärt–kärlsjukdom. På populationsnivå är transfettintaget sannolikt inget stort hälsoproblem i Sverige, även om vissa individer kan tänkas få i sig riskabelt stora mängder via konsumtion av snabbmat och konditorivaror.
Vår uppfattning är dock att fokus bör kvarstå på det alltför höga totala energiintaget i befolkningen och på att minska konsumtion av såväl transfetter som mättade fetter samt på att öka den fysiska aktiviteten.
*
Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.



Foto: Mujo Korach/IBL Bildbyrå
Transfetter, som finns i tex konditorivaror, ökar risken för hjärt–kärlsjukdom. I Sverige är intaget av transfetter visserligen lågt, men kunde gärna vara ännu lägre.