»Det finns ingen evidens för att motion är bra för hälsan!«
För cirka 30 år sedan reste sig en socialmedicinsk forskare under en session av riksstämman och hävdade detta – och utan att ha alldeles fel. Det fanns begränsad evidensbaserad kunskap i mitten av 1970-talet som talade för att det var »nyttigt« att ägna sig åt fysisk aktivitet.
Även om kardiologer och diabetologer länge anat att motion faktiskt kunde minska risken för reinfarkt hos patienter som haft hjärtinfarkt eller diabetes hos människor med ärftlig benägenhet för sjukdomen, fanns det ännu en lätt raljerande uppfattning om motionens värde.
En hälsoekonomisk bedömning i svang, dock inte publicerad i referentgranskad tidskrift och troligen hopsnickrad av motionsmotståndare, talade för snarare förlust än vinst för såväl individen som samhället i samband med att en människa började motionera. Åtminstone första året i motionsspåret eller på squashbanan ledde till ekonomiskt deficit, bla på grund av kostnader för motionsutrustning samt läkarvård och sjukskrivningar i samband med skador i spår eller på bana.

Det är egentligen först under 1980- och 1990-talen som en rad olika studier visat på nyttan av fysisk aktivitet [1]. Det har då främst handlat om prospektiva observationsstudier av epidemiologisk karaktär men på senare tid även om randomiserade, kliniska studier. Konklusionerna av dessa studier har understötts av en stor mängd experimentella studier som visat att fysisk aktivitet gynnsamt påverkar riskfaktorer för hjärt–kärlsjukdom, inklusive dyslipidemi, blodtryck, glukostolerans och insulinkänslighet, kroppskomposition, bentäthet, immunsystemet och psykologiska faktorer [1].

Benämningen »metabola syndromet« har använts för att sammanfatta en rad specifika riskfaktorer för kardiovaskulär sjukdom som relaterar till insulinresistens. Det finns flera olika definitioner på vilka faktorer som ingår bilden.
Auktoriteter inom diabetes- och hjärt–kärlområdet har på senare tid ifrågasatt metabola syndromets patogenes och värde som markör för kardiovaskulär sjukdom [2]. Det är dock utan tvivel så att flera ingående faktorer, tex bukfetma, glukosintolerans och lipidstörningar, tenderar att förekomma tillsammans.
Artikeln i detta nummer om metabola syndromet som hot mot folkhälsan, av Mai-Lis Hellénius och Rainer Rauramaa, tar upp de flesta definitioner som brukar användas. Författarna visar även på hur flera komponenter i syndromet kan förebyggas och/eller behandlas med ökad fysisk aktivitet.
I detta sammanhang är det intressant att notera en nyligen publicerad metaanalys av randomiserade, kontrollerade interventionsstudier för att med farmaka eller livsstilspåverkan söka förhindra progress från nedsatt glukostolerans till manifest typ 2-diabetes [3]. Här slås fast att båda vägarna är effektiva och att livsstilsintervention är minst lika effektiv som läkemedelsintervention.

Det är tidigare väl belagt att livsstilen, och därmed determinanter för hälsan, hänger starkt samman med socioekonomiska faktorer. Riskfaktorer för hjärt– kärlsjukdom förekommer statistiskt oftare hos människor i lägre socialgrupper eller med lägre utbildning [4].
På liknande sätt kunde en svensk studie visa att den tre gånger ökade överrisken för typ2-diabetes hos människor i lägre socialgrupper jämfört med högre socialgrupp till stor del kan förklaras av faktorer som övervikt, brist på fysisk aktivitet och tobaksbruk men också till viss del av psykosocial stress [5].
Detta stöds av Åke Sjöholms artikel i detta nummer med data från IDEA-studien, som påvisar samband med socioekonomiska faktorer, bl a utbildning och yrke, och olika karakteristika som ingår i metabola syndromet. Även cancerrisk diskuteras i samband med metabola syndromet, och nya rön som stöder hypotesen att högt midjemått och blodsocker kan associeras med cancerrisk presenteras av Tanja Stocks och medarbetare i en artikel i detta nummer.

Oavsett om metabola syndromet existerar eller inte, är det svårt att blunda för informationen och det evidensbaserade budskapet i dessa artiklar. Det är inte omotiverat att publicera dem i ett julnummer, till läsarnas nöje och gagn för att starta det nya livet nästa år…

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.