Psykogeriatrik bör bli specialitet

I veckans nummer av Läkartidningen rapporterar en grupp erfarna psykiatrer resultatet av en inventering av äldrepsykiatrins situation i Sverige 2006–2007 och lämnar förslag till utveckling och förbättring. De har valt att rubricera kunskapsområdet »äldrepsykiatri«, men kunde ha använt synonymerna psykogeriatrik eller geropsykiatri.
Trots att psykisk ohälsa regelmässigt behandlas i offentliga utredningar om äldres hälsoproblem förekommer inte ordet ”äldrepsykiatri” i t ex Socialstyrelsens nationella handlingsplan för äldrepolitiken 2001 [1], uppföljning av den nationella handlingsplanen 2002-2005 [1], i den parlamentariska utredningen »SENIOR 2005« från 2003 [2] eller i efterföljande regeringsproposition 2006 [3]. Frågan är om undvikandet av ordet »äldrepsykiatri« är avsiktligt för att slippa behöva hantera frågan om adekvat medicinsk kompetens och organisation för handläggning av psykisk ohälsa hos äldre personer.

Den aktuella rapporten anger att nästan en halv miljon äldre i Sverige kan antas ha en behandlingskrävande psykisk sjukdom, och författarna refererar till en studie från England 1999 [4]. Om dessa uppgifter är överförbara till Sverige, innebär det att var tredje av landets ålderspensionärer har en sådan sjukdom.
Trots den omfattande utbredningen av psykisk ohälsa hos äldre, visar rapporten a) att det i en majoritet av landstingen saknas specialiserad medicinsk verksamhet för äldre med psykisk sjukdom, b) att antalet vårdplatser för sådana patienter minskat med nästan hälften sedan inventeringen 2000 och c) att det saknas vårdprogram för äldre med vanliga psykiska sjukdomar som depression, ångest och psykos. Författarna sammanfattar med att beskriva situationen som alarmerande.
Socialstyrelsen instämmer i denna bedömning. I sin slutrapport med uppföljning av den nationella handlingsplanen 2005 konstaterade myndigheten att trots att den psykiska ohälsan hos äldre kan betraktas som ett folkhälsoproblem, är identifiering och behandling av psykisk ohälsa det utvecklingsområde i handlingsplanen som är mest eftersatt [1]. I en färsk lägesbeskrivning om äldres psykiska ohälsa framhåller Socialstyrelsen att »det saknas en samlad strategi för att åtgärda problemet med att äldre med psykisk ohälsa idag inte har tillgång till en god och säker vård« [5].

Man kan fråga sig varför detta område av medicinen är så outvecklat (organisatorisk gråzon) och varför det på många håll även verkar saknas ambitioner, trots att problemet är så omfattande? Hur ser tillsynsmyndigheten på att en så stor andel av befolkningen får ett så oprofessionellt och ojämlikt omhändertagande?
De problem som författarna redovisar inom äldrepsykiatrin (psykogeriatriken) utgör en delmängd av problematiken för många andra »giganter« inom kunskapsområdet geriatrik, t ex stroke (neurogeriatrik), fall/frakturer (ortogeriatrik), smärta (algogeriatrik), nutrition (geriatrisk nutrition) m fl. Som den aktuella rapporten visar är giganten kognitiv svikt/demens förhållandevis väl utvecklad (innehåll), men även den är organisatoriskt splittrad (form).

Basspecialiteterna internmedicin och geriatrik kan betraktas ur två synvinklar: dels i vilken fas i sjukdomsförloppet (akut, subakut, elektiv fas) patienterna befinner sig, dels vilken grenspecialitet som avses. Skillnaden mellan internmedicinens och geriatrikens grenspecialiteter är att de senare är mer systeminriktade och därför berör flera medicinska specialiteter. Den mycket varierande organisationen av de geriatriska grenspecialiteterna i landet (och i världen) beror på att de så uppenbart berör flera olika medicinska specialiteter.
Som ett led i en strategisk utvecklingsplan för geriatrik och äldrevård vore en möjlighet att utse några centrala geriatriska giganter till formella grenspecialiteter till basspecialiteten geriatrik, analogt med att basspecialiteten barn- och ungdomsmedicin (pediatrik) för närvarande har fem formella grenspecialiteter. Dessa grenspecialiteter kan med fördel vara organiserade gemensamt mellan två, ibland flera specialiteter. Se figur på webbplatsen ‹ http://www.gunnar-akner.se ›, länken »Utveckling/förbättring« Det som håller ihop de föreslagna geriatriska grenspecialiteterna är att de avser personer i hög ålder som, utöver det avgränsade problemet, mycket ofta har multipla hälsoproblem.
En ny medicinsk specialitet, »äldrepsykiatri« (psykogeriatrik?), kunde således placeras som grenspecialitet till både geriatrik och psykiatri. En sådan dubbel/multipel ingång till en specialitet kompletterar och berikar kunskapsutvecklingen och befrämjar troligen rekryteringen av både läkare och övrig vårdpersonal. Dessutom underlättas en adekvat vårdorganisation baserad på samverkan mellan respektive specialiteter.
*
Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.