Debattens vågor har länge gått höga om vilken mat som är den bästa för kardiovaskulär prevention – alltifrån speciella dieter (t ex Atkins, stenålderskost, me­del­havskost) eller speciella kostkomponenter (t ex högt eller lågt intag av fett, frukt, mat med varierande glykemiskt index). Några besvikelser har noterats på vägen, t ex att inga fördelar kunnat rapporteras när diverse vitaminer och antioxi­danter ordinerats i randomiserade interventionsstudier, trots gynnsamma fynd i observationsstudier.
Nyligen har dock den största och sannolikt mest tillförlitliga systematiska genomgången hittills av samband mellan kost­komponenter/­-mönster och risk för hjärt–kärlsjukdom publicerats [1]; närmare 200 studier har analyserats. En forskargrupp från McMaster-universitetet i Kanada har gjort en ytterst noggrann genomgång, där man även evidensbaserat slutsatserna och applicerat Bradford Hills klassiska kausalitetskriterier.

Slutsatserna är i korthet att det finns en hög grad av evidens (samband) för nyttan med medelhavskost, grönsaker, nötter och en »högkvalitativ« kost samt för skadligheten med ökat intag av transfetter och föda med högt glykemiskt index. Medelhög evidens finns för samband med intag av fisk, omega-3, folater, vitaminer, frukt, kostfiber och alkohol. Svag evidens finns för samband mellan hjärt–kärlsjukdom och intag av vitaminsupplement, totalfett, mättade fettsyror, fleromättade fettsyror, kött, mjölk och ägg.
Detta stämmer med de analyser som under senare år gjorts bl a i studiebasen Malmö Kost Cancer, där vi inte funnit något samband mellan självrapporterat intag av totalt fett eller mättat fett och serumkolesterolnivåer eller prospektiv risk för letal eller icke-letal kardiovaskulär sjukdom efter justering för energiintag och intag av kostfiber [2]. Liksom i alla observationsstudier av kostregistrering och födointag kan metodproblem försvåra tolkningen, t ex genom att feta personer tenderar att underrapportera sitt mat- och fettintag.

I en annan metaanalys har också medelhavskosten kunnat beläggas ge kar­dio­vaskulär protektion m fl gynn­samma hälsoeffekter [3], liksom i den sekundärpreventiva »Lyon diet heart study« [4]. I en studie från Israel kunde man förra året notera att viktnedgång blev mest effektiv hos överviktiga och feta individer med hjälp av medelhavskost, liksom hos dem med lågkolhydratkost [5].

Baserat på denna aktuella och synnerligen viktiga pub­likation [1] bör slutsatsen vara att en ökad satsning på medelhavskost står högst på rekommendationslistan och att man bör undvika transfetter och produkter med högt glykemiskt index (t ex raffinerat socker). Det verkar som om en fettbalanserad kost (medelhavskost) är att föredra framför en fettsnål (och därmed kolhydratrik) kost. Evidensen för positiv nytta med grönsaker förefaller starkare än den för frukt och alkohol, men alla komponenter ingår som bekant i den hjärtvänliga medelhavskosten.
Det är således viktigare med hälsobefrämjande kostmönster än fokusering på enskilda kostkomponenter – ett nytt perspektiv för många! Kanske kan man därmed mycket förenklat sammanfatta kostbudskapet för kardiovaskulär prevention som så att man bör äta ordentligt av det nyttiga (se ovan), så tål man nog resten.
Det vore utmärkt om denna nya kunskap kunde bidra till att en högre grad av samsyn kunde åstadkommas. Det är troligt att de flesta debattörer faktiskt kan ena sig om denna rekommendation – såväl fettkritiker som fettvärnare.

När nu de nya nordiska näringsrekommendationerna ska arbetas fram inom något eller några år är denna systematiska översikt ett viktigt fundament för att utforma evidensbaserade kost­re­kom­mendationer till friska personer, även inbegripet personer med t ex ökad kardiovaskulär risk.
Återstående forskningsfrågor är bl a att bättre kunna karakterisera det som allmänt kallas medelhavskost och vilka de verksamma och gynnsamma komponenterna i denna kan vara. I ett land som Portugal äter man visserligen en typ av medelhavskost men som är påfallande salt, framför allt i de norra delarna av landet. Detta kan bidra till att förklara den paradoxala epidemiologiska bilden av låg förekomst av hjärtinfarkter men hög risk för hypertoni och stroke.
*
Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.