Positiv vikttrend bland 4-åringarna

Fetma är ett av våra största folkhälsoproblem. Fetma leder till ökad risk för en mängd olika sjukdomar, medför sänkt hälsorelaterad livskvalitet och risk för för tidig död.
Utveckling av fetma och övervikt bland barn är särskilt alarmerande, eftersom det är farligare att utveckla övervikt och fetma när man är ung än senare i livet [1]. För 18-åringar är faktiskt även normalvikt i det övre BMI-intervallet (BMI 22–25) associerat med ökad risk för för tidig död [2].
Därför är det utomordentligt glädjande att det nu finns tecken till att den extremt snabba ökningen av fetma och övervikt bland barn som vi noterat under de senaste decennierna nu har avstannat. I en artikel i detta nummer av Läkartidningen visar Lennart Bråbäck, Gunnel Bågenholm och Leif Ekholm att fetma och övervikt bland 4-åringar i Sverige inte längre ökar och kanske till och med minskar på vissa håll.
Resultaten baseras på kliniska mätningar utförda i samband med kontroller på BVC. Även om det finns metodologiska problem, som också diskuteras i artikeln, är resultaten övertygande. Dess­utom styrks trenden av tidigare publicerade skolmätningar gjorda på 10-åringar, som också visar en liknande trend [3, 4].

Ingen säker koppling till vuxenfetma
Det finns dock flera skäl att inte dra alltför långtgående slutsatser. Barnfetma i 4 års ålder har ingen säkerställd koppling till fetma i vuxen ålder. Det är också oklart vilken koppling som finns mellan framtida sjuklighet och fetma i 4 års ålder. Slutligen är det lättare att påverka fetma och övervikt ju yngre barnen är [5]. Även om det är en glädjande utveckling, vet vi ännu inte om den positiva trenden kommer att hålla i sig bland tonåringar, där man på allvar kan notera förändringar kopplade till fetma, t ex insulinresistens och påverkan på blodtryck, vilket kan leda till senare sjuklighet [6, 7].
Tyvärr kommer vi inte att ha någon enkel möjlighet att undersöka om också tonåringar blir mindre överviktiga. Någon systematisk insamling av mätdata på tonåringar finns inte, och mätningar av vikt och längd görs inte heller lika systematiskt på gymnasienivå som på BVC och under de förs­ta skolåren. Tidigare fanns data att tillgå för unga män erhållna vid mönstring för värnplikt, men eftersom endast en mindre del av ungdomarna mönstrar i dag, blir resultaten inte representativa.
Att så mycket resultat pub­liceras på mätningar av 4- och 10-åringar beror således inte på att just dessa åldrar är särskilt intressanta utan på att vi i väntan på ett rikstäckande register av längd- och viktdata tvingas nöja oss med vad som går att få fram med enkla medel.

Fetma stimuleras av samhällsklimatet
Fetma har till stor del biologiska/endogena orsaker. Viktiga faktorer kopplade till ökad risk för fetma är bl a genetisk sårbarhet, epigenetisk påverkan, olika sjukdomar och CNS-skador som påverkar hunger och mättnadsregleringen. Men utan omgivningsfaktorer som stimulerar eller åtminstone tillåter ett hög­re intag av energi än man gör av med är det omöjligt att utveckla fetma.
Fetma är därför en sjukdom som direkt påverkas av samhällsklimatet i vid bemärkelse, och förändringarna av andelen barn med fetma och övervikt kan således antas bero på förändringar i samhället. Även om vi inte vet varför barnfetma ökar, är det rimligt att anta att det beror på ökat energiintag och minskad fysisk aktivitet.
Att ökningen av fetma och övervikt bland yngre barn avstannat och att förekomsten kanske minskar är oväntat. Det finns inga genetiska eller medicins­ka orsaker som kan förklara det, utan det finns skäl att anta att den uppbromsning som man ser beror på att yngre barns matvanor och fysiska aktivitet inte har fortsatt att försämras utan kanske till och med förbättrats.

Barnomsorg och skola kan påverka
Sannolikt har många faktorer bidragit. Flera län har antagit åtgärdsprogram mot fetma och övervikt; Stockholms läns landsting exempelvis har ett åtgärdsprogram med målsättningen att halvera fetma i länet till år 2013.
Av än större betydelse är alla de lokala initiativ som startats av enskilda kommuner, skolor, fritidshem, dagis och BVC.
Åtgärder från samhällets sida för att förbättra situationen inom barnomsorg och skola kan bevisligen vara betydelsefulla. Vi har i en randomiserad kontrollerad studie, Stockholm obesity prevention project (STOPP), visat att ett systematiskt borttagande av sötsaker i skolan och på fritids i kombination med mera frukt och grönsaker samt mindre fettrika livsmedel kan medföra en minskad utveckling av fetma och övervikt i 6–10 års ålder [8].

Medierna motorn i positiv utveckling
Men motorn som drivit fram denna positiva utveckling har inte varit stat, kommun eller landstingsorganisationerna, utan snarare ett kraftfullt medie­­tryck. Under de senaste åren har det snart sagt inte gått en dag utan att någon av Sveriges tidningar publicerat en artikel som på något sätt belyser fetma, vilket också medfört att många föräldrar har blivit mer medvetna om problemet.
I detta sammanhang finns det anledning att lyfta fram professor Stephan Rössners roll som oförtröttlig opinionsbildare. Med vassa »one-liners« som »det svenska folket gräver sin egen grav med kniv och gaffel« har han betytt oerhört mycket för att öka medvetenheten inom detta område.

Tydligt regelverk krävs
Men när mediehajpen kring barnfetma är borta blir den totala avsaknaden av tydliga styrmedel från stat, kommun och landsting djupt oroande. Det är ingen naturnödvändighet att barnfetma minskar. Det vore naivt att tro att just det svenska folket skulle ha blivit immunt mot fetma efter den epidemiska ökning som vi sett under de senaste 25 åren.
I andra länder har man inte sett denna positiva utveckling. I England, som socialt och genetiskt inte är särskilt avlägset oss, har en stor utredning beställd av regeringen prognostiserat en utveckling där 25 procent av alla barn kommer att vara feta om inget görs för att bryta trenden [9].
Det finns starka kommersiella krafter, som tillsammans med hjärnans belöningssystem driver oss mot ökad konsumtion av energitäta livsmedel, och det krävs ett tydligt regelverk för att inte godis, glass, läsk, saft och bullar långsamt ska smyga sig in i våra barns vardagstillvaro igen när barnfetma inte längre finns med på mediernas agendor.

Stora regionala skillnader
I artikeln av Bråbäck, Bågenholm och Ekholm i detta nummer påtalas också de stora sociala och regionala skillnader som finns i förekomst av barnfetma. Andelen barn med fetma och övervikt bland 4-åringar är omkring 5 procent i välsituerade områden i Storstockholm och cirka 20 procent i Västernorrland och Hälsingland. Att fetma är vanligare bland barn som växer upp med en lägre social standard och med föräldrar som har lägre utbildningsnivå är ett välkänt fenomen.
De stora skillnaderna vi nu ser kan leda till ökade hälsoklyftor inom landet. Landsting med en socioekonomiskt svagare befolkning, och därmed ett sämre ekonomiskt underlag, riskerar att få en sjukare befolkning, som kräver ökade resurser.
I nästan alla länder finns på samma sätt ett samband mellan sämre längdtillväxt hos barn och sämre sociala förutsättningar. Sådana skillnader finns inte i Sverige, vilket kan användas som en indikation på ett relativt gott psykosocialt omhändertagande av de flesta barn i vårt samhälle. Skillnaderna i förekomst av fetma och övervikt mellan olika områden i Sverige, som beskrivs i artikeln, är dock oacceptabelt stora. Det är en utmaning för samhället att eliminera de socialt betingade skillnaderna i övervikt bland barn på samma sätt som de socialgruppsrelaterade skillnaderna i längd sedan lång tid har försvunnit.

Samhället kan hjälpa högriskbarn
Sociala skillnader i övervikt bland barn är också något som går att påverka från samhällets sida. I den ovan nämnda STOPP-studien [8] kunde vi visa att barnen i interventionsskolorna också åt en sundare kost i hemmet, trots att studien inte var avsedd att påverka föräldrarna. Skillnaderna mellan kontroll- och interventionsskolorna var mest uttalade bland barn till föräldrar med kortare utbildning, vilket visar att samhället med tydliga regler specifikt kan hjälpa de mest riskutsatta barnen.

Preventionsarbetet får inte stanna av
Även om det är glädjande att man nu ser en inbromsning i förekomsten av fetma och övervikt bland yngre barn, är det historiskt sett fortfarande en extremt hög andel av barnen som är överviktiga eller feta. Preventionsarbetet får således inte avstanna. I stället för att slå sig till ro kan man förhoppningsvis se dessa positiva siffror som ett tecken på att det faktiskt går att vända en trend, som i många länder uppfattas som näst intill omöjlig att påverka.
Det vetenskapliga stödet för att samhället med rimliga insatser kan påverka barns kostintag finns. Som påpekas i artikeln i detta nummer av Läkartidningen kan barns intag av frukt och grönt sannolikt påverka vikten, och STOPP-studien bekräftar att kostintaget kan påverkas [8]. Om det går att öka den fysiska aktiviteten är dock mer osäkert [8]. Svenska barns fysiska aktivitet på fritiden är så låg att det är svårt att kompensera detta med ökad aktivitet i skola och fritids [10]. Inom detta område krävs en utveckling av nya metoder.
*
Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.