Vattenpiprökning – ny, farlig trend

I en artikel i veckans nummer av Läkartidningen beskriver Maria Enghag och Jonas Höjer två fall av kolmonoxidförgiftning efter vattenpiprökning. Artikeln belyser såväl en trend som ett aktuellt och kanske framtida ökande akut­medicinskt problem i Sverige.
Många kulturella företeelser sprider sig över världen; ökad kommunikation och kulturellt utbyte gör att spridningen ofta går snabbt. Bruket av tobak i form av vattenpiprökning har spridit sig till västvärlden och ökat kraftigt under de senaste åren.
Från Nordamerika finns beskrivet att vattenpiprökning sprider sig främst bland unga och välutbildade och att upp till 20 procent av den unga befolkningen ­ibland röker vattenpipa [1]. Det är också visat att just tekniken med brinnande kol och tobak vid vattenpiprökning kan ge upp till 50 gånger högre halter av toxiska substanser än vanlig cigarettrökning [2].
Den ökade risk för kolmonoxidförgiftning som föreligger vid vattenpiprökning måste därför tas på allvar även i Sverige.

Lömskt förgiftningstillstånd
I Sverige är förgiftning av kolmonoxid en relativt ovanlig form av förgiftning och har tidigare förekommit mest vid bränder i slutna rum. Nu har de bakomliggande faktorerna vid kolmonoxidförgiftning kompletterats och komplicerats av ett nytt tobaksbruksbe­teende i form av vattenpiprökning.
Inom akutsjukvården måste man nu öka sin vaksamhet på detta problem. Vi vet att kolmonoxidförgiftning är ett allvarligt och lömskt tillstånd, som ibland är svårt att upptäcka om man inte får rätt anamnes från patienten eller medföljande.
Maria Enghags och Jonas Höjers fallbeskrivningar är viktiga för att alla som tjänstgör inom akutvårds­kedjan ska ha kolmonoxidförgiftning relaterad till vattenpiprökning i åtanke vid oklara neurologiska symtom och tillstånd.
Man kan tänka sig att kolmonoxidförgiftning av vattenpiprökning kan uppträda också i samband med intag av and­ra droger som ger CNS-relaterade symtom. Detta komplicerar den kliniska bilden ytterligare.

COHb och blodgaser grund för diagnos
Eftersom behandlingen av kolmonoxidförgiftning i de flesta lindriga till måttliga fall är relativt enkel – och i svåra fall kan vara livräddande – är det viktigt att denna differen­tialdiagnos finns med redan vid tidig bedömning av patienten.
Till stöd i diagnostiken kan man utöver COHb (karboxihemoglobin) använda blodgasanalys. Prov för blodgasanalys kan tas venöst lika väl som arteriellt för att upptäcka metabolisk acidos, som alltid till viss del finns vid kolmonoxidförgiftning. Ofta föreligger laktacidos vid kolmonoxidförgiftning, och laktat kan också användas som akut screeninganalys vid oklara akuttillstånd [3].

Lätt till måttlig acidos bör tillåtas
Vid behandling av kolmonoxidförgiftning ska man vara relativt restriktiv med att korrigera acidosen, eftersom dissociationskurvan för avgivande av kolmonoxid från hemoglobin förskjuts så att avgivandet försvåras om acidosen korrigeras. Därför bör man tillåta en lätt till måttlig acidos att vara okorrigerad så länge pH-värdet är >7,20.

Snabb diagnos och behandling viktigt
Behandling vid både måttlig och svår kolmonoxidförgiftning beskrivs väl i Maria Enghags och Jonas Höjers artikel. Behandlingen är relativt enkel i de lätta till måttliga fallen och mer resurskrävande vid svår kolmonoxidförgiftning med påtagliga CNS-symtom.
Som i så många andra fall inom akutsjukvården är det viktigt med snabb ­diagnostik och behandling för alla patienter med misstänkt kolmonoxidförgiftning.
*
 Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.