Nedmontering av »Big Pharma« ger ny kraft åt läkemedelssektorn

Den kris som den stora läkemedelsin­dustrin nu genomgår kommer att radikalt förändra life sciences-sektorn i Sverige och västvärlden. Det senaste decenniets omstrukturering inom »Big Pharma« har medfört att man kapat drygt 300 000 arbetstillfällen i Europa, USA och Japan för att parera den sjunkande lönsamheten.
Mellan 2007 och 2012 innebar detta reducerade vinstnivåer på 67 miljarder amerikanska dollar för de största läkemedelsbolagen. Neddrag­ningar­na av verksamheten har påverkat industrin på alla områden: FoU, organisation och management liksom försäljning [1].
Rent teoretiskt skulle man kunna hävda att detta också innebär att patienter, samhälle och industri går miste om en poten­tiell utvecklingskapacitet på ca 6–10 nya läkemedel per år från Big Pharma. Om kapaciteten i de stora bolagen nu minskar alltmer, hur ska vi då skapa drivkrafter för life sciences-sektorn att utveckla fler ­in­no­vativa läkemedel?

Offensiv innovationspolitik avgörande
Industrins innovationskapacitet är inte bara en funktion av hälso- och sjukvårdsmarknadernas behov, utan den är även i stor utsträckning beroende av nationella innovations-, hälso- och marknadspolitiska åtgärder.
För politiker är det därför viktigt att förstå de komplexa drivkrafterna på läkemedelsmarknaden för att kunna verka för en optimal avvägning mellan stats- och marknadsaktivitet på innovationsområdet.
Läkemedelsmarknaden är således inte oberoende av staten. Om man är angelägen om att bevara en livskraftig life sciences-sektor i landet, är en offensiv offentlig innovationspolitik av avgörande betydelse (Fakta 1).

Läkemedelsindustrin byter marknad
En viktig signal som den pågående utvecklingen sänder till oss är att dagens förändring indikerar hur den globala läkemedelsindustrin tror att de framtida marknaderna kommer att utvecklas.
Under de kommande åren räknar man med att den största globala tillväxten av läkemedelsförsäljning sker i 17 länder, där marknaden under de närmaste åren kan komma att öka i storleksordningen 15–25 procent.
I tillväxtländer [2] som Kina, Brasilien, Ryssland, Indien, Venezuela, Polen, Argentina, Turkiet, Mexiko, Vietnam, Sydafrika, Thailand, Indonesien, Rumänien, Egypten, Pakistan och Ukraina har Big Pharma konkurrensfördelar i kraft av sin storlek för att lansera etablerade läkemedel.
På de etablerade marknaderna i Europa, USA och Japan däremot uteblir tillväxten på grund av att det inte finns tillräckligt med nya patentskyddade läkemedel att introducera på dessa marknader.
Industrins skifte av fokus från västvärlden till ett antal växande ekonomier i öst ska också ses mot bakgrund av att dessa grupper av tillväxtländer förväntas att kraftigt öka sina utgifter för statligt och privat finansierad hälso- och sjukvård [2].

Sverige kan bli en attraktiv region
Den pågående förändringen av de globala läkemedelsmarknaderna förklarar således i stor utsträckning även neddragningarna och utvecklingen här i Sverige. I denna förändringsprocess är det viktigt att optimera förutsättningarna för innovativa life sciences-plattformar inom de mest konkurrenskraftiga kunskapsbaserade klustren vid universitet/högskolor och sjukhus.
Klassiska och verksamma åtgärder i sådana nationella satsningar är t ex att satsa på utveckling av regionala forskningsparker och kluster för små till större teknikintensiva företag samt stötta skapandet av spetsutbildningar inom innovation och entreprenörskap liksom att skapa öppna och kraftfulla innovationsnätverk inom vården och akademin (Fakta 1).
Sådana innovationspolitiska satsningar i Sverige skulle gynna såväl små innovationsbolag som medelstora till stora processorienterade företag i branschen. Så även om Sveriges relativa betydelse som läkemedelsmarknad i ett globalt perspektiv kommer att minska inom de närmaste decennierna, utesluter det inte att vi kan vara en attraktiv region för innovativ läkemedelsutveckling även i ett internationellt perspektiv.

Offentliga sektorn bakom innovationer
Ett annat perspektiv inom läkemedelssektorn som visar att aktörer i öppna innovationssystem har stor betydelse är att nya data visar att en större andel »innovativa« läkemedel (enligt den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA:s definition) kommer från den akademiska och offentliga sektorn än vad man tidigare trott. Under de senaste 40 åren har 9,3 procent av alla nya läkemedel och vacciner haft ursprung i den offentliga sektorn [3]. Speciellt har detta gällt läkemedel inom onkologi, hematologi och infektionsmedicin, vilka är typiska områden där det föreligger »stora medicins­ka behov«.
Av de läkemedel som erhöll »prioritetsbedömning« av registreringsmyndigheter visade det sig att 19 procent hade ursprung i akademisk forskning eller andra samhälleligt baserade källor.
Dessutom – när de registrerade läkemedlen karakteriserades efter innovationshöjd (dvs att de var avsedda för sjukdomar där man tidigare saknade tillfredsställande behandling) visade det sig att 50 procent av de läkemedel som registrerats mellan 1988 och 2007 hade ett sådant samhälleligt ursprung [4].

Storsäljarna räcker inte till
En trend inom Big Pharma har därför varit att komplettera bristerna i den egna innovationsstrategin med uppköp av små innovativa företag som utvecklat lovande läkemedelskandidater – i förhoppningen att fylla »innovationsgapet«.
En analys som nyligen gjordes av cirka 6 000 biomedicinska projekt som var tillgängliga för licensiering i sent sta­dium visade att bara ungefär 200 kunde anses vara möjliga kandidater för att fylla en vikande »produktportfölj« för Big Pharma [2]. Av dessa projekt hade cirka 100 potentialen att nå status som storsäljare (blockbuster), vilket i marknadsvärde skulle motsvara ungefär 30 miljarder amerikanska dollar i årligt försäljningsvärde.
Det är alltså alltmer uppenbart att antalet tillgängliga storsäljare inte kommer att räcka till för att upprätthålla Big Pharmas nuvarande affärsmodell.

Högproduktiva jobb ett mål
Eftersom olika slags innovationer är en av de viktigaste källorna till långsiktig nationell produktivitetstillväxt [5], är det viktigt att vidta kraftfulla innovationspolitiska åtgärder. För ett land som Sverige är det därför viktigt att satsa på kunskap. Den viktigaste kraften bakom förändringen av produktionens struktur inom ett kunskapsintensivt industrisegment som t ex life sciences-sektorn är utvecklingen av nya produktinnovationer.
Ett viktigt och angeläget mål för svensk innovationspolitik inom life ­sciences-sektorn blir därför att skapa högproduktiva jobb. Det betyder att produktiviteten och dess tillväxt måste stå i centrum för innovationspolitiken. En utmanande tanke är att den tidigare koncentrationen av stora läkemedelsföretag i Sverige tenderade att konservera en föråldrad innovationsstruktur snarare än att fungera som en stimulerande kraft för framväxt av en konkurrenskraftig life sciences-sektor.

Life sciences-sektorn växer
Det skulle i så fall innebära att antalet anställda i life sciences-sektorn skulle öka snarare än minska när de stora läkemedelsföretagens slutna innovations­strukturer öppnas och då själva innovations- och produktionsstrukturen utsätts för konkurrens från mindre och medelstora företag.
Den utveckling som vi sett i Uppsala talar faktiskt för det. I detta kluster har det skett en ökning av antalet anställda inom life sciences-sektorn från ca 3 000 anställda under Pharmacia-tiden till ca 4 500 verksamma i dag, när Big Pharma inte längre finns kvar i samma utsträckning. Möjligen kan man ana samma trend i Lund sedan 2010.
Man skulle alltså kunna hävda att de stora läkemedelsbolagens slutna innovationsstruktur visat tecken på en tilltagande skleros under de senaste 20 åren och att detta i sig är orsaken till den svaga innovationsutvecklingen i bl a Sverige.

Big Pharma-modellen monteras ner
Man kan på goda skäl anta att Sveriges nischade små- och medelstora life ­sciences-företag i framtiden kommer att skapas och byggas av våra innovatörer och entreprenörer. Big Pharma-modellen är på väg att monteras ner på alla mogna marknader, inte bara i Sverige utan även i flera andra länder och regioner, t ex Europa, USA och Japan.
Framtidens kunskapsintensiva och progressiva små- och medelstora läkemedelsföretag kommer däremot med stor sannolikhet att tillhöra de länder och regioner som lyckas skapa förutsättningar för öppna, diversifierade och kostnadseffektiva innovationsmodeller och organisationsstrukturer som kan konkurrera på den globala marknaden.
*
Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.
*
Thomas Hedner är styrelsemedlem i flera life sciences-bolag. Lars Gatenbeck är styrelseordförande och styrelsemedlem i ett antal life sciences-bolag, bl a CellaVision och Aleris.
*
Bo Norrman, Boo Edgar och Magnus Klofsten har bidragit till artikelns innehåll.