Behandlingen vid utmattningssyndrom måste fokusera på att undanröja hinder för återgång i arbete.
Multimodal behandling är inget enhetligt koncept och tycks inte förkorta sjukskrivningstiden, varför den kan ifrågasättas.
Yrkesspecifik behandling kan vara effektiv, men fler studier behövs.
Företagshälsovården är en viktig resurs vid behandling av patienter med utmattningssyndrom.
Psykiatriska diagnoser är i dag den vanligaste orsaken till sjukskrivning [1]. Anpassningsstörningar och reaktion på svår stress som inkluderar utmattningssyndrom ökar. Patienter med utmattningssyndrom har en allvarlig påverkan på hjärnans funktion, och sjukskrivningarna blir ofta långa [1-3]. Flertalet patienter anger problem på arbetsplatsen som orsak till sjukdomen, ofta i kombination med privata stressorer [4]. Behandlingen varierar stort, och ingen vetenskaplig studie har kunnat visa att någon enskild rehabiliteringsmodell förkortar sjukskrivningstiden, men arbetsplatsåtgärder tycks ha viss effekt [5-7].
I detta nummer av Läkartidningen redovisas en studie om yrkesspecifik behandling av lärare sjukskrivna för utmattningssyndrom. Studien är intressant eftersom behandlingen syftar till att påverka arbetsrelaterade faktorer som utgör hinder för arbetsåtergång. Resultatet är dock svårvärderat eftersom flera olika åtgärder erbjöds utöver den yrkesspecifika.
Studiepopulationen utgörs av lärare sjukskrivna för utmattningssyndrom som besvarat en enkät om hälsa och arbetsförhållanden. I den yrkesspecifika behandlingen ingick 29 patienter och kontrollgruppen erhöll sedvanlig behandling.
Den yrkesspecifika behandlingsstudien ägde rum 2017 under tre veckors internatvistelse på Kanarieöarna. Behandlingen enskilt och i grupp fokuserade på arbetssituationen. Ett program för återgång i arbete som kunde innehålla förslag på omplacering eller arbetsbyte togs fram för var och en av deltagarna. Fri tillgång till multimodala behandlingsinsatser erbjöds. Efter en månad skedde uppföljning via telefon, och vid problem besöktes arbetsplatsen.
Det primära utfallsmåttet var återgång i arbete. Arbetsgraden mättes som den tid personen uppgav sig arbeta under en vecka. Efter ett år var behandlingsgruppens genomsnittliga arbetsgrad signifikant högre än kontrollgruppens.
Det finns metodologiska synpunkter på studien. Patientunderlaget var litet och bortfallet omfattande. Utfallsmåttet »arbetsgrad under en vecka« är ovanligt, men framtaget eftersom Försäkringskassans data var otillförlitliga på grund av ändrad sjukintygshantering. Internatvistelse på Kanarieöarna är exklusivt, liksom obegränsad tillgång till multimodala behandlingsinsatser. Upplägget är inte realistiskt för stora patientgrupper med utmattningssyndrom och sannolikt inte kostnadseffektivt. Det är oklart vilken del av behandlingen som varit effektiv, men det är inte osannolikt att det är den yrkesspecifika behandlingen inklusive uppföljningen, eftersom patienterna känner varandras arbetsförhållanden och kan ge konkreta realistiska råd om åtgärder.
Enligt klinisk erfarenhet tycks några åtgärder vara centrala vid behandling av utmattningssyndrom, som rätt diagnos, kartläggning av förhållanden på arbetet och privat, sjukskrivning vid behov av återhämtning, kontinuitet i vården, kunskapsöverföring, struktur, successivt ökande aktivitet och engagerad arbetsgivare. Med stöd finner patienterna själva aktiviteter nära hemmet som ger struktur, ökat välbefinnande och symtomregress. Det kan vara promenader, gym, yoga m m. Vissa är i behov av specifika behandlingsinsatser såsom samtalsstöd.
Det behövs nytänkande kring behandling av utmattningssyndrom. Multimodal behandling används vid utmattningssyndrom, men är inget enhetligt koncept. Multimodal behandling är omfattande, och de enskilda komponenterna var och en eller i kombination tycks inte förkorta sjukskrivningstiden [5, 6]. Många åtgärder samtidigt skulle kunna utgöra en belastning. I en ännu opublicerad studie av patienter med utmattningssyndrom hade tilläggsbehandling till den sedvanliga inte effekt på sjukskrivningstiden. Verksamma åtgärder skulle kunna tillhandahållas av företagshälsovården, som dock på många håll nedmonterats.
Den aktuella studien flyttar fokus från generella åtgärder på individnivå till mer specifika som innefattar en yrkesgrupp och organisationen. Det är lovvärt, eftersom problem identifieras bäst av insatta och ska lösas där de hör hemma. Med tanke på det exklusiva och kostsamma genomförandet med få deltagare krävs ytterligare studier. De bör vara mer renodlade och fokusera på kostnadseffektiva metoder.
Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.