På senare tid har ett förnyat intresse riktats mot betydelsen av höga halter av triglycerider i blodet för uppkomst av atero-sklerotisk kardiovaskulär sjukdom. Ur behandlingssynpunkt har det visats att tillägg av omega-3-fettsyror, som kraftigt minskar blodets triglyceridhalt, kan minska risken [1] mer än enbart statinbehandling. 

Nyligen har två prospektiva studier påvisat sambandet mellan triglyceridrika lipoproteiner och uppkomsten av atero-sklerotisk kardiovaskulär sjukdom. 

Köpenhamnsstudien

I Köpenhamnsstudien med över 100 000 deltagare  studerades en subgrupp på över 25 000 individer, som inte behandlades med lipidsänkande läkemedel och var fria från aterosklerotisk kardiovaskulär sjukdom [2].  Man analyserade apolipoprotein B (apoB), kolesterol och de triglyceridrika lipoproteinerna i blodet. Efter 11 år hade över 1 800 deltagare drabbats av sjukdomen. Studien visade att kolesterolet i de triglyceridrika lipoproteinerna, transporterat i apoB, förklarade hälften av risken, medan triglyceriderna inte var relaterade till risken. 

PREDIMED-studien

Den andra studien som kastat ljus över triglyceridernas roll i aterogenesen är den spanska PREDIMED-studien [3]. Mot bakgrunden av att genetiska och andra studier antydde att de triglycerider och kolesterol som transporteras i triglyceridrika lipoproteiner kan förutsäga aterosklerotisk kardiovaskulär sjukdom genomfördes denna studie. Deltagarna var 6 901 kärlfriska individer med hög risk. BMI var  rätt högt, och nästan hälften av deltagarna hade diabetes. Median-uppföljningstid var 4,8 år, under vilken tid 263 fall med aterosklerotisk kardiovaskulär sjukdom inträffade. 

Man drog slutsatsen att kolesterol, transporterat i triglyceridrika lipoproteiner, hos överviktiga med hög risk för aterosklerotisk kardiovaskulär sjukdom utgör en risk för aterosklerotisk kardiovaskulär sjukdom, till skillnad från LDL-kolesterol, där ingen risk kom fram. 

Kommentar

Studierna fäster uppmärksamheten på betydelsen av triglyceridrika lipoproteiner i aterogenesen och uppkomsten av atero-sklerotisk kardiovaskulär sjukdom. Iakttagelsen bekräftas i studier där man utnyttjat mendelsk randomisering [4]. Tri-glyceridrika lipoproteiner är ofta förhöjda vid övervikt eller typ 2-diabetes. Båda dessa dia-gnoser ökar i Sverige [5]. Det finns därför starka skäl att fästa uppmärksamhet på denna patogena mekanism och att vidta tillämpliga åtgärder mot densamma. 

Betydelsen av de triglyceridrika lipoproteinerna för kärlsjukdom har en gammal forskningstradition i Sverige.  Både i Stockholm prospective study (SPS) [6] och i Göteborgsstudien 1913 års män [7] framhölls förhöjda halter av triglycerider i blodet som en viktigare riskfaktor för atero-sklerotisk kardiovaskulär sjukdom än kolesterol.

I SPS 19-årsuppföljning visade sig fastevärden av triglycerider vara en oberoende riskfaktor för aterosklerotisk kardiovaskulär sjukdom och död i denna sjukdom för både män och kvinnor och starkare än kolesterolhalten i blodet. Andra oberoende riskfaktorer som kom fram i SPS var ålder, systoliskt blodtryck och rökning. I Göteborgsstudien följdes deltagarna i 7 år, och incidensen var 8 procent. Sjukdomen relaterades till blodtryck, rökning och tri-glycerider men inte till kolesterol. Incidensen ökade fem gånger mellan den lägsta och den högsta triglyceridkvintilen. Bara triglycerider var signifikant relaterade till aterosklerotisk kardiovaskulär sjukdom i multivariat analys, särskilt hos äldre män.

Båda forskargrupperna var alltså sanningen på spåren: de aterogena lipoproteinerna är i hög grad representerade i de lätta lipoproteinerna. Triglyceriderna fick »bära hundhuvudet« men är i själva verkat bara en vad som brukat kallas »innocent bystander« eller oskyldig åskådare. 

Terapeutiska konsekvenser 

Det är lätt att förledas att tro att man med dessa resultat kan bortse från LDL-kol-e-sterol i behandlingssammanhang. Så är ingalunda fallet. LDL-kolesterol har sin egen aterogena historia med typexemplet familjär hyperkolesterolemi med dess tidiga risk för aterosklerotisk kardiovaskulär sjukdom och många epidemiologiska, mekanistiska och kliniska studier som pekar på kolesterolets aterogena betydelse. Framför allt kommer detta förstås fram i den omfattande litteraturen kring effekten av kolsterolsänkning på risken för aterosklerotisk kardiovaskulär sjukdom. I sekundärprevention är kolesterolsänkning, främst med statin, en väsentlig livräddande komponent.

Men fynden manar ändå till en uppmärksamhet kring hanteringen av förhöjda triglyceridrika lipoproteiner. Det gäller framför allt livsstilen. Folkhälsomyndigheten har lämnat alarmerande rapporter om minskad fysisk aktivitet bland svenskar. Även om svenskarna har förbättrat sina matvanor på senare år kvarstår en tendens till ökande kroppsvikt, särskilt hos yngre, som är oroande ur hälsosynpunkt i det långa loppet. Denna ökande viktkurva för med sig högre halter av triglyceridrika lipoproteiner och måste brytas. Även här kan PREDIMED-studien vara ett riktmärke: en medelhavskost med olivolja eller nötter minskar risken för aterosklerotisk kardiovaskulär sjukdom hos högriskpatienter med hög andel diabetiker, även om någon relation mellan förändring av triglyceridrika lipoproteiner och risken inte har publicerats [8]. Tillägg med omega-3-fettsyror till ordinarie statinbehandling i sekundär prevention bör kanske övervägas i högre utsträckning än som är fallet i dag.

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.