God sjukvård kräver kännedom om glomerulär filtrationshastighet (GFR) inte bara för att kunna bedöma en patients allmänna njurstatus och gradera kronisk njursjukdom, utan också för att kunna dosera njurutsöndrade läkemedel och kontrastmedel. GFR kan bestämmas genom invasiva metoder, men av ekonomiska och patientsäkerhetsrelaterade orsaker utförs vanligen uppskattningar baserade på halten av kreatinin och/eller cystatin C i plasma eller serum. Uppskattningarna sker vanligen genom användning av så kallade GFR-estimeringsekvationer i vilka inte endast halterna av kreatinin eller cystatin C används, utan också andra parametrar som ålder och kön. Eftersom kreatininhalten är starkt beroende av en persons muskelmassa, och den genomsnittliga muskelmassan varierar mellan olika populationer, använder vanliga kreatininbaserade GFR-ekvationer ofta olika faktorer knutna till en persons etniska tillhörighet (i källorna: »ras«) [1-3].

Den första ekvation som använde en ras-term var den av amerikanska nefrologer år 1999 skapade MDRD-ekvationen [4]. Bakgrunden var att personer med förfäder från Västafrika hade en större muskelmassa jämfört med andra amerikaner. Därefter har ett flertal rasfaktorer använts i andra kreatininbaserade ekvationer, bland annat i den internationellt mycket använda ekvationen CKD-EPI [5, 6]. Rasfaktorer i kreatininbaserade ekvationer används inte bara för amerikanska populationer utan också för ett flertal andra populationer, till exempel kinesiska, arabiska, koreanska, thailändska, turkiska, japanska och paki­stans­ka [7-14]. Till skillnad från kreatinin påverkas inte cystatin C väsentligt av muskelmassan hos en person, vilket var tydligt redan i tidiga studier av cystatin C [15, 16]. En persons ras kan inte fastställas genom objektiva vetenskapliga undersökningar och är således ej en biologisk, utan huvudsakligen en sociologisk, term. I åtminstone amerikansk sjukvård har således i allmänhet patientens egen uppfattning, självskattning om vilken ras han eller hon tillhör, använts för att definiera rastermen i den kreatininbaserade GFR-ekvationen [1-3]. Självskattning av vilken ras man tillhör kan vara förknippad med obehag och osäkerhet, inte minst när det leder till medicinska konsekvenser. De senaste årens debatt kring »ras« i USA har ytterligare förstärkt denna medicinska problematik. Flera av de kreatininbaserade ekvationerna har givit för höga eGFR-värden i den afroamerikanska befolkningen och lett till att denna grupp inte får preventiv vård i tid. Stora internationella och amerikanska grupper av njurforskare har därför nyligen publicerat nya kreatininbaserade GFR-ekvationer utan rastermer [1-3]. Dessa har då i vissa populationer haft sämre dia­gnostisk förmåga än äldre kreatininbaserade GFR-ekvationer [1-3].

Samtidigt har man observerat att cystatin C-baserade ekvationer utan rasfaktorer fungerar lika bra eller bättre än samtliga kreatininbaserade ekvationer [1-3], och det har medfört att grupperna kraftfullt markerar att cystatin C-analyser måste vara allmänt tillgängliga för att cystatin C-baserade ekvationer ska kunna vara standard vid njurutredningar [1-3]. I Sverige har cystatin C-baserade ekvationer varit tillgängliga längre än i övriga världen med start under 1990-talet [17-21], så de internationella resultaten och rekommendationerna är ingen överraskning för svenska nefrologer.

Statens beredning för medicinsk och social utvärdering, SBU, publicerade 2012 dokumentet »Skattning av njurfunktion. En systematisk litteraturöversikt«, i vilket kreatinin- och cystatin C-baserad estimering av GFR utvärderades [22]. Slutsatserna i denna utvärdering var att flera olika cystatin C- och kreatininbaserade GFR-ekvationer fungerar väl, men att de cystatin C-baserade, i motsats till de kreatininbaserade, inte är beroende av »korrektionstermer« för att motverka muskelmassans inflytande på det beräknade resultatet. Kön och ras har använts som sådana korrektionstermer, men dessa behövs således ej i cystatin C-baserade GFR-ekvationer. Slutsatserna i SBU-utredningen överensstämmer därför med de nu aktuella internationella rekommendationerna att använda cystatin C-baserade GFR-ekvationer för att undvika användning av rastermer [1-3]. 

Tyvärr följs inte rekommendationerna i SBU-utredningen av alla i Sverige, vilket framgår av att den gamla kreatininbaserade Cockcroft–Gault-ekvationen [23] fortfarande flitigt används, till exempel i Fass, trots att den är en av de ekvationer som har sämst diagnostisk förmåga [22].

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.