Järnbrist är vanligt bland friska unga kvinnor i Sverige. 26‒45 procent av 16‒18-åringar uppskattas ha tomma järndepåer, enligt de få svenska prevalensstudier som gjorts [1, 2]. Ett lågt intag av järn ökar risken för negativ järnbalans, som över tid leder till anemi. Intaget balanseras mot förluster, såsom blödning. Järn i köttprodukter har den högsta biotillgängligheten, men dessa byts ut mot köttsubstitut i allt större utsträckning. Nyligen visade Mayer Labba att det angivna järninnehållet i svenska köttsubstitut, gjorda av t ex ärtor, bönor och sojabönor, inte motsvarar mängden biotillgängligt järn, eftersom den höga halten fytater i produkterna hämmar upptaget [3]. 

Det finns ingen internationell konsensus vad gäller gränsvärden för järnbrist. WHO rekommenderar att man mäter ferritin och har satt gränsen vid nivåer lägre än 15 µg/l [4], medan den är satt till 30 µg/l i Skandinavien [5] och USA [6]. Fatigue, nedsatt koncentration, yrsel, hjärtklappning och huvudvärk [7] är symtom som kan förekomma vid järnbrist och kan manifesteras långt innan Hb visar anemivärden. Järnbrist kan misstolkas som depression, vilket påpekades i Läkartidningen nummer 10/2015 [8], men den kan också vara asymtomatisk. Förbättring av kognitiva förmågor har visats vid substitution av järn hos kvinnliga studenter med järnbrist utan anemi [9, 10]. Dessa studiedeltagare visste sannolikt inte att de hade vare sig järnbrist eller förhållandevis sänkt kognition. 

Vid järnbrist är den gravida sämre rustad för en större blödning i samband med partus, och barnet har ökad risk för prematur förlossning, låg födelsevikt och tillväxthämning [13]. Anemi under graviditeten ökar risken för autismspektrumtillstånd, ADHD och intellektuell funktionsnedsättning hos barnet [11].

Köttkonsumtionen har gått ned de senaste åren, och kvinnor konsumerar mindre kött än män. Med minskad konsumtion kan det vara svårt att få i sig tillräckligt med järn. Biotillgängligheten är högre för hemjärn, som finns i köttprodukter, än för icke-hemjärn från vegetabiliska källor.  Men järnmetabolismen är komplicerad: icke-hemjärnets absorption ökas av samtidigt intag av C-vitamin samt »köttfaktorn« (relaterad till muskelvävnad från kött, fisk, fågel) och hämmas av poly­fenoler (te, kaffe och vin) och fytater (fiberrika spannmål). Kalcium verkar reducera upptaget av båda järntyperna, med en dosberoende effekt. Man har sett ett signifikant samband mellan järnbrist och mjölkkonsumtion hos tonårsflickor [14]. Rekommenderat dagligt intag (RDI) för menstruerande individer är 15 mg järn. Svenska studier med unga kvinnor har visat på ett RDI på 9,5 mg [1] och 8 mg [2]. USA och Kanada har ett RDI på 18 mg järn för allätare och ett 1,8 gånger högre RDI, det vill säga 32,4 mg, för dem som äter vegetarisk kost på grund av den lägre biotillgängligheten hos icke-­hemjärn [6].  

Många kvinnor riskerar ökade förluster genom menst­ruationer. Det är svårt att värdera mensmängd då riklig blödning ofta är normaliserad och underdiagnostiserad, men beräknas drabba 25 procent av kvinnor. Gastrointestinal blödning är den vanligaste blödningskällan hos män och post­menopausala kvinnor. 

Sammanfattningsvis kan förändrade matvanor och för låg biotillgänglighet hos järnet i vegetabiliska köttsubstitut leda till en ökning av den redan höga prevalensen av järnbrist, framför allt hos unga kvinnor. Frikostig provtagning vid diffusa symtom behövs för att upptäcka bristen. Hb eller blodstatus räcker inte för att identifiera järnbrist. Ferritin är ett billigt prov och borde tas ofta, med hänsyn till när falskt förhöjda värden kan förekomma. Järnbehandling bör kombineras med reglering av mens och kostråd för att upprätthålla järnbalansen. Peroral behandling kan bli långvarig och kan behöva bytas till intravenös administration. Uppföljning är nödvändig eftersom biverkningar och dålig följsamhet är vanliga. Behandlingskontroll behövs också för identifiering av and­ra blödningskällor eller avvikande absorption. Extra uppmärksamhet bör riktas mot menstruerande kvinnor med otillräckligt järnintag.

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.