Topiramat är en antiepileptisk substans som klassificeras som en sulfamatsubstituerad monosackarid. De godkända indikationerna för topiramat är tilläggsbehandling eller monoterapi till patienter med epilepsi med partiella anfall och/eller generaliserade tonisk-kloniska anfall. Normaldos vid antiepileptisk behandling är 200–400 mg per dygn uppdelat på två doseringstillfällen. Farmakologiskt är hittills tre olika egenskaper identifierade hos topiramat. Dels ökar topiramat GABA-aktiviteten hos vissa typer av GABA-receptorer, dels motverkas i viss utsträckning den excitatoriska aktiviteten av glutamat vid bindning till kainat/AMPA-receptorer. Vidare hämmar topiramat vissa karbanhydrasisoenzymer. Som vanliga biverkningar till följd av behandling med topiramat anges viktminskning och anorexi, vilka har en incidens av 10 procent eller högre hos vuxna patienter [1].

I tillgänglig litteratur anges att upp till 90 procent av de patienter som intar topiramat får viktreduktion. Flera studier har indikerat att viktreduktionen troligen är dosberoende. Även några fallrapporter om viktuppgång vid behandling med topiramat finns beskrivna [2].

I den enda randomiserade och kontrollerade studien som återfanns vid sökning i Medline inkluderades 385 patienter, som randomiserades antingen till placebo eller till topiramat [3]. Doserna av topiramat som användes i studien var 64, 96, 192, eller 384 mg dagligen. Dosen titrerades in. Alla inkluderade försökspersoner fick samma livsstilsprogram att leva efter under studien. Den genomsnittliga procentuella viktminskningen för placebogruppen var 2,6 procent jämfört med 5,0, 4,8, 6,3 och 6,3 procent för doserna 64, 96, 192 respektive 384 mg topiramat dagligen. Viktminskningen i topiramatgrupperna var alla signifikanta jämfört med placebo. De vanligaste biverkningarna som rapporterades var parestesier, somnolens samt minnesstörningar. De flesta biverkningarna var dosberoende, och uppträdde tidigt under behandlingen.

I en öppen studie på 38 patienter fann man att patienterna minskade i genomsnitt 5,9 kg (7,3-procentig viktminskning jämfört med utgångsvärden) efter ett års behandling med topiramat [4]. Genomsnittsdosen av topiramat i denna studie var 129 mg/dag (från 45 till 262 mg/dag). Störst viktreduktion fann man hos patienter som vid studiestart hade högt BMI, vilket bekräftas i annan litteratur [5].

I fallbeskrivningar kan man finna såväl viktminskning på mellan 5 och 30 kg under en period av 2–16 månader hos patienter med varierande besvär, som viktuppgång på grund av hetsätning och psykiska sjukdomar [6-9].
Mekanismen bakom viktminskning till följd av topiramatbehandling är ännu inte klarlagd. Djurstudier har visat att topiramat reducerade intaget av föda [10], vilket även bekräftas i studier på människa [11]. Djurstudier har också visat att kainat/AMPA-agonister gör att födointaget ökar [12]. Då topiramat verkar som antagonist på kainat/AMPA-glutamatreceptorer är tesen att påverkan på dessa receptorer skulle kunna vara orsaken till viktreduktion, åtminstone hos patienter med hetsätningsproblematik. Denna teori stöds även av en mindre studie där man gav patienterna enteral eller parenteral föda vid samtidig behandling med topiramat [13]. Resultatet i denna studie visade inte på någon viktminskning hos patienter med parenteral näringstillförsel, men däremot hos patienter som fått enteral nutrition.

Vid Sahlgrenska har studier genomförts för att visa att topiramat skulle vara bra behandling för överviktiga. Den viktreducerande effekten har varit god, men studier har dock fått avbrytas i förtid på grund av negativa kognitiva effekter [14].

Topiramat är godkänd endast för tilläggsbehandling eller monoterapi till patienter med epilepsi med partiella anfall och/eller generaliserade tonisk-kloniska anfall. Viktminskning och anorexi klassas dock som en vanlig biverkan till topiramatbehandling. Endast en randomiserad kontrollerad studie har återfunnits, vilken visar att topiramat jämfört med placebo minskar vikten hos överviktiga patienter. Även många fallbeskrivningar om viktreduktion hos patienter som fått behandling med topiramat finns publicerade. Studier har dock fått avslutas då biverkningsfrekvensen varit hög.