I Fass beskrivs viktuppgång som en mindre vanlig biverkning [1]. Trots detta finner man relativt begränsat med information om denna biverkning vid sökning i biverkningshandböcker och biverkningsdatabaser.

I en norsk översiktsartikel från 1991 beskrivs viktuppgång som en av de tio vanligaste biverkningarna för betablockerande läkemedel [2]. Experimentella studier har talat för att betablockad sänker den basala energiomsättningen och att den termogena effekten som svar på värme, kyla, mat, stress och ångest reduceras [2, 3]. Dessa effekter kan sedan medföra viktökning.
Blockad av beta-3 receptorn har föreslagits vara mekanismen bakom denna viktökning [3]. I den norska översiktsartikeln refereras också en studie där man fann att 40 procent av dem som behandlades med betablockerare hade en viktuppgång på mer än 2,7 kg [2]. I kontrollerade studier anges vidare att man funnit viktuppgångar på 1–6 kg i genomsnitt under det första behandlingsåret [2]. Det har spekulerats om att genetiskt predisponerade individer har en större risk för att utveckla denna biverkning. Någon specifik information rörande denna biverkning hos barn har inte framkommit.

Vid sökning i Läkemedelsverkets biverkningsregister finns endast ett fall av viktökning och fem fall av vätskeretention eller ödem rapporterade under metoprololbehandling [4]. I WHOs biverkningsdatabas, som innehåller mer än tre miljoner biverkningsrapporter från ett 70-tal länder, finns 49 fall av viktökning, 58 fall av ödem och 69 fall av perifera ödem rapporterade under metoprololbehandling [5].

Sammanfattningsvis har det vid litteratursökning framkommit att metoprolol kan orsaka viktökning och att denna effekt sannolikt är relaterad till betareceptorblockaden.