Epileptiforma kramper är en mycket sällsynt biverkan av tramadol och förekommer huvudsakligen vid överdosering, eller vid samtidig behandling med andra läkemedel som sänker kramptröskeln (t ex selektiva serotoninåterupptagshämmare, tricykliska antidepressiva och antipsykotiska läkemedel) [1]. Enligt Fass bör risken för krampanfall alltid beaktas vid förskrivning av tramadol, och tramadol ska endast i undantagsfall förskrivas till patienter med epilepsi eller krampbenägenhet. Mekanismen bakom tramadols effekt på kramptröskeln är okänd.

I det svenska biverkningsregistret finns totalt 98 rapporter om neurologiska biverkningar för tramadol [2]. Av dessa rör fem fall muskelkramper och 19 epileptiforma kramper, varav nio klassats som generaliserade anfall. Många av de rapporterade anfallen har skett inom två veckor efter första dosen och verkar inte ha återkommit efter utsättning av tramadol. Det finns i dessa fall ofta andra kramptröskelnedsättande läkemedel med i bilden. I de fall där EEG och DT-hjärna är omnämnda är de utan anmärkning.

I en retrospektiv kohortstudie, omfattande 9 218 användare av tramadol och
37 232 icke-användare fann man att färre än 1 procent (80 st) av användarna fick kramper efter första utskrivna receptet av tramadol [3]. Risken för kramper var 2–6 gånger högre hos personer där det samtidigt fanns andra kramptröskelsänkande faktorer, som läkemedel, missbruk, stroke och skallskada. Författarna drar slutsatsen att risken för kramper tycks vara associerad med längre tids användning av tramadol eller till förekomst av andra faktorer som ökar risken för kramper.
I en retrospektiv studie av 11 383 patienter studerades incidensen av idiopatiska epileptiforma kramper i samband med tramadolbehandling eller behandling med andra analgetika [4]. Gemensamt för patienterna var att de någon gång behandlats med tramadol, varav vissa fortfarande stod på det. Det finns inga uppgifter om utsättning av läkemedel vid eventuellt krampanfall. I studien återfanns 21 patienter som uppvisat idiopatiska kramper (tio säkra och elva möjliga). I tre av dessa fall hade patienten under tiden för studiens förlopp enbart exponerats för tramadol. Tio av fallen rörde patienter som behandlats med opiater, tre hade tagit andra opiater och tramadol, en patient annat analgetikum (ej angivet) och fyra hade inte exponerats för något analgetikum. I denna studie fann man således ingen ökad risk för idiopatiska kramper hos patienter som behandlas med tramadol jämfört med andra analgetika. Studieresultaten och konklusionen stämmer väl överens med en annan fall–kontrollstudie omfattande 10 916 personer, i vilken 17 fall av idiopatiska kramper rapporterades [5].

På en epilepsiklinik i Australien utvärderades 197 patienter med krampanfall under år 1998[6]. Epileptiska krampanfall bekräftades hos 97 av patienterna. I åtta av dessa fall var anfallen associerade till tramadolbehandling. Två av patienterna hade intagit höga doser av tramadol och de drabbades av kramper inom 48 timmar. Övriga sex patienter, som tagit doser som var lägre än högsta rekommenderade dygnsdos (400 mg), fick krampanfall mellan 2 och 365 dagar efter terapistart. Anfallen klassificerades som generaliserade tonisk–kloniska. Ingen av patienterna hade tidigare drabbats av krampanfall och ingen hade återfall under de 2–14 månader som uppföljningstiden varade. EEG var normalt hos sju av patienterna, DT-hjärna normalt hos samtliga och MR-hjärna utan anmärkning hos fem.

Förutom kramper drabbades den aktuella patienten även av yrsel. Yrsel anges som en mycket vanlig biverkan av tramadol i Fass [1]. Det finns 30 rapporterade fall av yrsel i samband med tramadol i det svenska biverkningsregistret [2].

Med erhållen information i åtanke kan det inte uteslutas att de initiala neurologiska symtomen i det aktuella fallet kan ha inducerats av tramadol. Däremot finns ingen information om kvarstående problem efter ett sådant anfall i samband med tramadolbehandling.