Etanercept är en rekombinant löslig receptor för tumor necrosis factor alfa (TNF-a) och fungerar som en hämmare av denna proinflammatoriska cytokin. Det är godkänt för aktiv reumatoid artrit hos vuxna, allvarlig Mb Bechterew och allvarlig psoriasis med eller utan artrit [1].

TNF-a har ansets vara inblandat i patogenesen vid hjärtsvikt. Studier har därför genomförts med TNF-a-hämmare för att behandla hjärtsvikt. Dock har varken studier med etanercept eller infliximab (Remicade, en chimerisk TNF-a-receptorantikropp) kunnat visa någon gynnsam effekt vid hjärtsvikt [2]. I den längsta studien med etanercept vid hjärtsvikt fanns till och med en tendens till att fler patienter med aktiv behandling försämrades i sin hjärtsvikt [3].
Fram till februari 2002 hade det amerikanska biverkningssystemet (MedWatch) mottagit 26 rapporter om nydebuterad hjärtsvikt och tre rapporter om förvärrad hjärtsvikt hos patienter behandlade med etanercept. Av de nydebuterade fallen var fyra yngre än 50 år (29–48). Hjärtsvikt debuterade inom fem till sjutton månader efter påbörjad etanerceptbehandling. Efter seponering av etanercept och insättande av hjärtsviktsbehandling förbättrades två, och två blev helt återställda [4].

I det svenska biverkningsregistret finns sex rapporter om hjärtsvikt och en om kardiomyopati, där ett samband med etanerceptbehandling har bedömts vara möjligt. Totalt finns 216 rapporter med ett möjligt samband till etanerceptbehandling. Intressant nog har en av patienterna, vars hjärtfunktion blev helt återställd under hjärtsviktsmedicinering, senare kunnat behandlas med infliximab utan försämring av hjärtfunktionen[5].
Å andra sidan har en registerstudie av patienter med RA (n=13 171) eller artros (n=2 568) visat en ökad incidens av kardiovaskulär sjukdom hos RA-patienter (3,9 procent jämfört med 2,3 procent i artrosgruppen). Denna studie kunde inte påvisa någon ökad risk hos patienter behandlade med TNF-a-hämmare (n=5 832), huvudsakligen infliximab [6].
Ingen studie av sambandet mellan TNF-a-hämmare och hjärtsvikt har genomförts, där hänsyn tagits till samtidigt bruk av NSAID.

Således har TNF-a-hämmare associerats med nyinsjuknande i och försämring av hjärtsvikt. Kliniska studier har inte kunnat visa gynnsam effekt av etanercept vid hjärtsvikt utan har snarare visat en tendens till ogynnsam effekt. Behandling med etanercept (eller andra TNF-a-hämmare) kan inte anses vara ofarlig hos patienter som tidigare utvecklat hjärtsvikt under sådan behandling.