Absorberas antibiotika sämre vid diarré?

Det finns sparsamt med dokumentation i litteraturen om eventuell påverkan på absorptionen av antibiotika vid diarré.
I en studie av absorptionen av penicillin V och ampicillin hos barn noterades även diarréförekomst [1]. De 65 barn mellan en månad och tre år som omfattades av studien behandlades för övre luftvägsinfektioner och fick antibiotikabehandling peroralt i flytande form. Första mätningen utfördes första eller andra dagen av behandlingen. Blodprov togs var trettionde minut under tre timmar efter dos. Ett andra mättillfälle ägde rum efter en vecka (6–8 dagar efter behandlingsstart). Samma doser och testprotokoll användes. På provtagningsdagarna var patienterna fastande två timmar före tillförsel av penicillin V respektive ampicillin. Penicillin V (medeldos 13,5 mg/kg) gavs till 42 av barnen och ampicillin till 23 av barnen (medeldos 25,0 mg/kg). Vid andra mättillfället ingick 22 av de barn som fick penicillin V och 16 av de ampicillinbehandlade barnen. Av de barn som behandlades med penicillin V drabbades 27 av 41 (60 procent) av diarré under minst en dag. Motsvarande siffra för ampicillingruppen var 13 barn av 22 (59 procent). Ingen korrelation mellan dos och frekvens av diarré kunde ses för något av preparaten. Med undantag för tre av de patienter som fått penicillin V, och som hade ihållande diarré genom hela studien, observerades inga signifikanta skillnader i antibiotikaabsorption vare sig mellan mättillfällen eller mellan patienter som haft eller inte haft diarré. Författarna framförde synpunkten att det faktum att kortvarig diarré inte tycktes minska kapaciteten att absorbera antibiotika och att statistiskt signifikant minskad absorption sågs enbart efter en veckas diarré (för penicillin V) kunde betyda att absorption av läkemedel inte påverkas förrän mukosalagret i tarmen skadats.

I en annan studie, där absorptionen av ampicillin studerats, undersöktes även absorptionen av nalidixinsyra [2]. Studien omfattade totalt 37 barn med akut Shigella-infektion. Barnen randomiserades till behandling med ampicillin 25 mg/kg eller till nalidixinsyra 13,75 mg/kg. Båda läkemedlen gavs peroralt var sjätte timme under fem dygn. Plasmakoncentration av ampicillin respektive nalidixinsyra bestämdes 0,5, 1, 2 och 4 timmar efter dos första dagen samt två timmar efter dos andra och femte behandlingsdagen. Individuella dos–responskurvor från barn behandlade med ampicillin (16 barn) kunde fördelas till två grupper. Med ledning av dos–responskurvorna klassificerades en grupp som »bra absorberare« (7 ) och en grupp som »dåliga absorberare« (9). I gruppen med »bra absorberare« var medelkoncentration 5,7 (my)g/ml en timme efter första dos, och halveringstiden uppskattades till 2,2 timmar. I den andra gruppen var medelkoncentrationen 1,5 (my)g/ml en timme efter dos och 1,8 (my)g/ml två timmar efter dosintag. Patienterna i gruppen med »dåliga absorberare« var yngre, mindre för sin ålder, hade svårare diarré och förlängd utläkningstid. Författarna ansåg att resultaten är i överensstämmelse med resultat från tidigare studier där man funnit försämrad absorption av ampicillin hos barn med diarré. Även de patienter som behandlades med nalidixinsyra fördelade sig i två grupper utifrån sina dos–responskurvor [2]. Sju patienter hade »snabb absorption« och fem patienter »fördröjd absorption«. I gruppen med patienter med »snabb absorption« var medelkoncentration av nalidixinsyra i plasma 39,9 (my)g/ml en timme efter dosintag första dagen av behandlingen. I gruppen med »fördröjd absorption« var motsvarande koncentration 10 (my)g/ml. Med undantag för att antalet pojkar var större i gruppen med »fördröjd absorption« sågs inga signifikanta skillnader i övrigt mellan de båda grupperna. Trots att man fann stora variationer i absorption av både ampicillin och nalidixinsyra hos patienter med akut Shigella-infektion var det endast vid ampicillinbehandling som utläkningen av infektionen fördröjdes, medan »fördröjd absorption« av nalidixinsyra inte påverkade utläkningstiden. Detta förklarades med att patienterna med »fördröjd absorption« hade adekvata koncentrationer av nalidixinsyra redan fyra timmar efter första dosintag.

En studie omfattade tio patienter (4 kvinnor och 6 män) med bakteriell enterit [3]. Förutom diarré hade patienterna även feber och magsmärta samt var illamående. Patienterna erhöll 500 mg ciprofloxacin två gånger dagligen. Alla studiedeltagare utom två gavs ciprofloxacin åtminstone i tre dygn. Plasmakoncentrationen av ciprofloxacin översteg MIC (minimum inhibitory concentration) (0,25 mg/l) för Salmonella, Campylobacter jejuni, Yersinia enterocolitica, Escherichia coli och Shigella samtliga tre dagar (koncentrationsmätning pågick under sex timmar). Enligt författarna skilde sig inte farmakokinetiska data från de som tidigare erhållits i studier med friska frivilliga deltagare.
I en studie omfattades 19 patienter i åldrarna 18 till 40 år med akut bakteriell enterit [4]. I denna studie fick patienterna 400 mg norfloxacin med 24 timmar mellan första och andra dos och därefter med tolv timmars intervall. Total behandlingstid var 72 timmar. En ytterligare dos gavs sju dagar efter behandlingsstart (kontrolldos). Blodprov togs upprepade gånger efter första samt sista dos. Före dessa läkemedelsintag hade studiedeltagarna fastat åtta timmar. Vid bedömning av resultat jämfördes maxkoncentration i serum, tid till maxkoncentration i serum, AUC, eliminationskonstant samt halveringstid av norfloxacin för dag ett respektive dag sju. Ingen signifikant skillnad i de farmakokinetiska parametrarna observerades förutom för tid till koncentrationsmaximum, som inträffade tidigare efter dosen dag sju än efter första dosen (2,5±1,6 timmar respektive 2,9 ± 1,2 timmar, P0,01).
Författarna till de två sistnämnda studierna ansåg att normal dos och administreringsfrekvens av ciprofloxacin [3] respektive norfloxacin [4] gav adekvat behandling hos patienter med diarré (bakteriell enterit) och att dosjustering inte var nödvändig.

Sammanfattningsvis kan konstateras att det finns begränsat med studier i litteraturen som belyser frågan om diarré och antibiotikaabsorption. Långvarig diarré, dålig absorption generellt och antibiotika där det krävs god absorption för att nå upp till MIC-värden tycks vara förenade med försämrad utläkning. Studierna är dock så små att det är svårt att dra några generella slutsatser av dem.