Tillgänglig dokumentation om nasala kortikosteroiders eventuella systemeffekt är begränsad. När det gäller jämförande studier är de mycket få och i de flesta fall sponsrade av läkemedelsföretaget som handhar någon av produkterna ifråga.
Ett vanligt förekommande sätt att mäta kortikosteroiders systemeffekt är knemometri, det vill säga mätning av underbenets längd. Ett annat mått som används är kortisolhalt i serum och/eller i urin. I en informationstext från Läkemedelsverket menar man att korttidsstudier med knemometri saknar klinisk relevans för bedömning av effekt på längdtillväxt [1]. Där anser man att det vid studier av effekt på längdtillväxt är slutlig kroppslängd efter puberteten som är det avgörande effektmåttet. Det påpekas dock att det i praktiken är svårt att genomföra denna typ av långtidsstudie.

Flertalet av de återfunna publikationerna, där systemisk effekt av nasal administrering av kortikosteroider studerats, tyder på avsaknad av systemisk effekt. Resultat från en placebokontrollerad studie visar att ett års nasal behandling med flutikason inte påverkar benmineraldensitet, biokemiska markörer för benomsättning eller hypotalamus–hypofys–binjure(HPA)-axelfunktion [2]. Inte heller för mometason och budesonid har någon påverkan på bentillväxt (mätt med knemometri) kunnat ses i en dubbelblindad placebokontrollerad cross-overstudie, omfattande 22 barn i åldrarna sju till tolv år [3]. Ytterligare en dubbelblindad studie har studerat systemisk effekt av mometason, administrerat i form av nasal spray [4]. I denna studie randomiserades 98 barn i åldrarna tre till nio år till mometason eller placebo. Efter ett år kunde inga skillnader i längdtillväxt eller HPA-axelfunktion ses. Längdtillväxten mättes som stående kroppslängd.
I en studie från år 2003 jämförs effekten av intranasal triamcinolon- och flutikasonbehandling på bentillväxt och HPA-axeln hos barn med allergisk rinit [5]. Studien var en fyravägs cross-overstudie, i vilken 59 barn med en medelålder av 7,2 år genomgick de fyra två veckor långa behandlingsperioderna: triamcinolon nasal spray 110 mikrogram, triamcinolon nasal spray 220 mikrogram, flutikason nasal spray 200 mikrogram samt placebo. Administrering skedde i samtliga fall en gång om dagen och mellan behandlingsperioderna hade man två veckors washout-period. Bentillväxt mättes med knemometri och HPA-axelfunktion som kortisolhalt i urin. Studieresultaten visade att flutikasonbehandlingen till skillnad från triamcinolonbehandlingen signifikant (p=0,003) minskade kortisolhalten i urin jämfört med placeboresultaten. Resultaten för längdtillväxt visade inte på någon signifikant skillnad mellan preparaten eller jämfört med placebo.

Tillväxthämning har dock setts i en dubbelblindad, randomiserad placebokontrollerad studie i vilken 100 barn i åldern sex till nio år med allergisk rinit behandlades med 168 mikrogram beklometason intranasalt två gånger dagligen [6]. Medelökningen i längdtillväxt under ett år, mätt i stående, var 5,0 cm i behandlingsgruppen och 5,9 cm i placebogruppen (konfidensintervall ej angivet, p0,01). Det bör dock poängteras att medelålder samt medellängd var högre för budesonidgruppen (7,5 år respektive 127,7 cm) jämfört med placebogruppen (7,1 år respektive 125,1 cm) vid studiens start. Inga signifikanta skillnader i kortisolnivåer i plasma observerades mellan grupperna.

Ett annat mått som används för att jämföra systemisk effekt mellan olika kortikosteroider är att mäta biotillgänglighet. Eftersom biotillgänglighet av kortikosteroider som administreras nasalt och via inhalation är låg, ofta lägre än detekterbara nivåer, och då känslighet kan skilja mellan olika mätinstrument måste försiktighet iakttagas vid jämförelser mellan studier. Det är även viktigt att komma ihåg att graden av biotillgänglighet inte ensamt avgör vilka systemeffekter som fås. Systemeffekterna beror även på dos och läkemedlets potens.

I en översiktsartikel om flutikason och mometason diskuterar man en artikel där man funnit att det systemiska upptaget av mometason är lägre (mindre än en procent) än med flutikason (ca 17 procent) [7]. Man ställer mot detta fynd resultatet av en annan studie där man undersöker den systemiska biotillgängligheten av intranasalt flutikason och mometason. I den studien skilde sig inte resultatet (angivet som medelvärde av AUC) mellan mometason och flutikason.
Vad gäller biverkningsrapportering är den låg för nasala kortikosteroider, varför det är svårt att bedöma skillnader i biverkningsmönster [8]. Rapporterade biverkningar av nasala kortikosteroider domineras av lokala biverkningar, exempelvis näsblödning och lokal irritation i näsa och hals.

I de flesta studier som vi har funnit har man således inte observerat någon systemisk effekt av nasala kortikosteroider. Det är inte möjligt att utifrån tillgänglig dokumentation bedöma skillnader mellan de olika substanserna. Generellt sett kan risken för systemiska effekter minimeras genom att använda lägsta effektiva terapeutisk dos och genom att överväga periodisk behandling.