Pregabalin har liknande effekter som gabapentin, det vill säga antiepileptisk, analgetisk och anxiolytisk effekt, och är godkänt för behandling av epilepsi, generaliserat ångestsyndrom samt perifer neuropati. Pregabalin är en strukturell analog till transmittorsubstansen gammaaminosmörsyra (GABA) och binder till spänningskänsliga kanaler i centrala nervsystemet. Bindningen av pregabalin till kalciumkanalerna leder till minskad frisättning av flera transmittorsubstanser, vilket tros ligga bakom preparatets analgetiska och anxiolytiska effekt. Verkningsmekanismen för den antiepileptiska effekten är inte fullt klarlagd [1, 2].

Redan vid godkännandet av Lyrica år 2004 uppmärksammades en potentiell missbruksrisk utifrån att pregabalin är en GABA-analog, och de senaste åren har det till Läkemedelsverket kommit indikationer på att pregabalin har missbrukspotential [3]. Efter kontrollerade kliniska studier bedömdes dock missbruks- och beroendepotentialen som låg. I dessa kliniska studier som totalt omfattade 5 500 patienter rapporterade dock 4 procent av patienterna som behandlades med pregabalin eufori som ­biverkning, jämfört med 1 procent av ­patienterna med placebobehandling. I vissa patientpopulationer var denna ­biverkningsfrekvens så hög som 12 ­procent.
Den europeiska läkemedelsmyndigheten EMA, har utrett frågan om missbrukspotential hos pregabalin och ­konstaterat att fall av missbruk rapporterats. EMA anser att försiktighet är nödvändig vid pregabalinbe­handling vad gäller patienter med anamnes på missbruk och beroendeproblematik, och att patienter bör monitoreras för tecken på pregabalinmissbruk eller beroendeutveckling. Läkemedelsverket följer biverkningsrapporteringen och receptförskrivningen vad gäller pregabalin för att se om behov av narkotikaklassning föreligger. I USA är pregabalin narkotikaklassat i lägsta klassen [4].
I en studie som gjorts utifrån det svenska biverkningsregistret Swedis indikerade 16 rapporter för pregabalin missbruk eller beroende [5]. Rapporterna inkluderade 9 män och 7 kvinnor med en medelålder på 29 år. Den maximala dygnsdosen varierade mellan 300 och 4 200 mg. Rapporterna kodades som drogmissbruk, intoxikation, beroende, toleransutveckling, drogberoende och patologiskt rus i fallande ordning.

Forskare vid Uppsala Monitoring Centre uppger att man i WHO:s databas Vigibase troligen kunde ha avslöjat beroendepotentialen hos pregabalin redan år 2005 [6]. Forskare vid centret har vetenskapligt beskrivit ett antal validerade tidiga indikatorer på läkemedelsberoende och upptäckt 96 beroenderelaterade biverkningsrapporter för pregabalin. Rapporterna kommer från 12 länder, hälften från USA.
Utsättningssymtom har observerats hos några patienter efter både korttids- och långtidsbehandling med pregabalin [7]. Symtom som förekommit är insomnia, huvudvärk, illamående, ångest, diarré, influensaliknande symtom, ängslan, depression, smärta, krampanfall, hyperhidros och yrsel. I en artikel anges att den korta halveringstiden kan tänkas bidra till detta och att pregabalin sannolikt ger mindre grad av fysiskt och psykiskt beroende än bensodiazepiner [8]. Vidare framhålls att före­komsten av abstinenssymtom efter ­seponering av pregabalin kan liknas ­
vid den man får vid seponering av ­andra centralnervöst verkande läke­medel, till ­exempel antidepressiva.
I en publicerad fallrapport beskrivs missbruk samt tolerans- och abstinensutveckling hos en medelålders man med missbruksproblematik och med en hög daglig konsumtion av pregabalin (7 500 mg) [9].

Sammanfattningsvis förekommer rapporter om missbruk, toleransutveckling och beroende, men det är osäkert hur vanligt det är. Försiktighet rekommenderas vid behandling med pregabalin av patienter med anamnes på missbruk eller beroendeproblematik. Patienter bör monitoreras för tecken på pregabalinmissbruk eller beroendeutveckling.