Intravenöst järn bör ges i miljö där anafylaxi kan omhändertas

Kan Venofer ges i hemmiljö?

Vissa enheter inom ASIH har nekat till denna behandling på grund av risk för allvarliga anafylaktiska reaktioner. En del patienter har dock svårt att ta sig till sjukvårdsinrättningar med akut beredskap.

År 2013 slutförde den europeiska läkemedelsmyndighetens kommitté för humanläkemedel (Committee for Medicinal Products for Human Use, CHMP) sin granskning av intravenösa järninnehållande läkemedel [1]. Kommittén fann att alla intravenösa järnpreparat medför en liten risk för allergiska reaktioner som kan vara livshotande om de inte behandlas direkt. Baserat på detta drogs slutsatsen att järnpreparat endast bör ges i en miljö där det finns tillgång till utrustning för hjärt–lungräddning så att patienter som utvecklar en allergisk reaktion omedelbart kan behandlas.

Myndighetens rekommendationer bygger på en granskning av alla tillgängliga data från prekliniska och kliniska studier, publicerad litteratur och, efter att läkemedlet godkänts för försäljning, om överkänslighetsreaktioner mot intravenösa järninnehållande läkemedel. De järnkomplex som berörs av förfarandet är järnglukonat, järnsackaros, järndextran, järnkarboximaltos och järnisomaltosid. Ingen åtskillnad görs mellan de olika järnkomplexen när det gäller risken för överkänslighetsreaktioner. Därför gäller CHMP:s slutsatser för alla de järnkomplex som granskats i samband med denna genomgång.

Efter godkännandet har 317 fall av överkänslighet rapporteras för järnsackaros under nästan 14 miljoner patientår. Nio av dessa fall hade dödlig utgång. Överkänslighetsreaktioner kan uppträda när som helst under behandlingen och risken är inte relaterad till vare sig dos eller behandlingstid. De flesta överkänslighetsreaktioner uppträder dock inom 30 minuter efter given dos. I en tidigare utredning av Drugline bedöms att risken är låg och att behandlingen kan ges i primärvården [2].

Venofer (järnsackaros) är lämpligt för lågdosbehandling (100–200 mg) med hög frekvens (3 gånger/vecka). Ferinject (järnkarboximaltos) är dyrare, men möjliggör administrering av höga doser (500–1 000 mg) med glesare intervaller [3]. Det är viktigt att observera spädningsinstruktionerna i Fass då andelen fritt järn ökar vid högre utspädning.

Sammanfattningsvis konstateras, i den granskning som CHMP genomfört, att risken för överkänslighetsreaktioner är låg vid varje enskilt administrationstillfälle. Reaktionerna tycks inte vara dosberoende och det går inte att förutse när. De reaktioner som rapporterats har i många fall varit allvarliga och i enstaka fall dödliga. Därför ska intravenösa järnpreparat ges i en miljö som möjliggör omedelbart omhändertagande av eventuell anafylaktisk reaktion. Såvida detta kan tillgodoses i hemmet torde ingen absolut kontraindikation föreligga för administrering där. Om adekvat omhändertagande av en anafylatisk reaktion inte kan tillgodoses i hemmet, kan glesare högdosbehandling med till exempel Ferinject övervägas för att minska behovet av frekventa patienttransporter till sjukvårdsinrättning med akutberedskap.