Venlafaxinutlöst hyponatremi – elektrolyter bör mätas

Kan venlafaxin utlösa hyponatremi inom något dygn efter insättning?

Venlafaxinutlöst hyponatremi finns beskriven i litteraturen [1-7]. Evidens tyder på att hög ålder och en redan låg basnivå av natrium innebär större risk att utveckla hyponatremi efter initierad antidepressiv behandling [3, 8]. 

En nyligen publicerad svensk registerstudie, där risken för hyponatremi vid behandling med olika grupper av antidepressiva har analyserats, fann en stark association mellan sjukhuskrävande hyponatremi och nyligen påbörjad behandling med venlafaxin (oddskvot [OR] 5,28; 95 procents konfidensintervall [95KI] 3,20–8,83) eller SSRI, till exempel citalopram (OR 5,50; 95KI 4,71–6,44). Associationen mellan tricykliska antidepressiva (TCA) och hyponatremi var låg (OR 1,59; 95KI 1,13–2,24) [9]. 

Det har diskuterats om hyponatremi vid antidepressiv behandling är sekundär till hög utsöndring av antidiuretiskt hormon (ADH) [1-3, 9]. Djurstudier har visat att både serotonin och noradrenalin, via stimulering av serotonerga och α-adrenerga receptorer, kan öka utsöndringen av ADH, vilket leder till hypoosmolär hyponatremi (SIADH) [3, 9]. Detta skulle teoretiskt kunna förklara den ökade risken för hyponatremi som rapporterats för venlafaxin och SSRI jämfört med TCA [9]. 

En prospektiv studie, omfattande 58 patienter 65 år eller äldre behandlade med venlafaxin, rapporterar debuterande hyponatremi (definierad som < 130 mmol/l) hos 10 av patienterna (17,2 procent) inom 3–5 dygn efter påbörjad behandling [3]. I denna studie noterades hyponatremi under dag 1–5. Jämfört med en kontrollgrupp med normonatremi uppmättes en signifikant lägre plasmaosmolalitet hos de hyponatrema patienterna. ADH-sekretionen var likvärdig mellan de normonatrema och hyponatrema patienterna, talande för en icke-hämmad ADH-sekretion, något som i normala fall hämmas vid hypoosmolär plasma. I samtliga fall exkluderades annan etiologi till ökad ADH-sekretion, såsom småcellig lungcancer och hypofysärt adenom [3]. 

I produktresumén för venlafaxin finns hyponatremi och SIADH listade som biverkningar utan känd frekvens [10].

Sammanfattningsvis har venlafaxinutlöst hyponatremi under de första dagarna efter insättning beskrivits. Läkemedelsutlöst hyponatremi är en uteslutningsdiagnos, där i första hand annan bakomliggande etiologi bör uteslutas. Vid samtidig förekomst av kända riskfaktorer, såsom hög ålder och tidigare hyponatremi i anamnesen, samt uppkomst inom två veckor efter initierad behandling med venlafaxin kan det finnas anledning att misstänka läkemedelsutlöst hyponatremi. Hos patienter med riskfaktorer för hyponatremi som sätts in på venlafaxin bör elektrolytstatus kontrolleras snart efter insättningen.