Alkohol under behandling med bupropion – låg risk för kramp

Är det nödvändigt med total avhållsamhet från alkohol vid behandling med bupropion på indikation rökavvänjning?

I produktresumén för bupropion rekommenderas att alkoholintag minimeras/undviks under behandling.

Bupropion är en återupptagshämmare av noradrenalin och dopamin som kan förskrivas på indikationerna rökavvänjning [1] eller depression [2]. I produktresuméerna för bupropion rekommenderas att alkoholintaget »minimeras eller undviks under behandlingen« [1, 2]. Denna rekommendation bygger på sällsynta rapporter om neuropsykiatriska biverkningar och/eller minskad tolerans för alkohol under behandling med bupropion [1, 2]. Ingen farmakokinetisk interaktion mellan alkohol och bupropion har kunnat påvisas vid studier på friska frivilliga (n = 8) [3]. In vitro-studier har dock visat att bupropion vid höga alkoholkoncentrationer (upp till 40 procent) frisätts snabbare från formuleringen med modifierad frisättning [2].

Det ska betonas att bupropion i sig är behäftat med viss ökad risk för kramper och att risken kan vara dosberoende [4]. På grund av detta har flera studier, där bupropion givits på indikationen rökavvänjning till patienter med pågående/tidigare alkoholmissbruk, haft tidigare kramper som ett exklusionskriterium [5-7]. Incidensen av krampanfall vid behandling med bupropion i depåberedning är ca 0,1 procent (1/1 000) i doser upp till 450 mg [8]. Som jämförelse är incidensen av kramp­anfall hos patienter som behandlas med SSRI-preparat uppskattad till ca 0,1 procent, och hos den generella populationen 0,07–0,09 procent [8].

En studie har publicerats avseende användning av bupropion för rökavvänjning hos patienter med pågående alkoholbrukssyndrom (n = 58) [5]. Tidigare kramper och frånvaro av alkoholberoende­diagnos var några av de fördefinierade exklusionskriterierna. Behandlingsgruppen (n = 30) erhöll 150 mg bupropion depå­beredning en gång dagligen i tre dagar, och därefter 150 mg två gånger dagligen i 60 dagar. Kontrollgruppen erhöll placebo enligt samma regim. Båda grupperna fick dessutom nikotinplåster enligt ett ut­trappningsschema, och samtliga deltagare följdes upp efter 4 veckor, 9 veckor och 6 månader. Inga krampanfall rapporterades som biverkan hos behandlingsgruppen, det vill säga patienter med pågående alkoholmissbruk och bupropionbehandling. Studien var dock för liten för att med tillräcklig statistisk styrka påvisa en biverkan med så låg frekvens som kramp­anfall. Vecka 4 sågs dessutom en ökad alkoholkonsumtion i behandlingsgruppen, vilket enligt författarna skulle kunna förklaras av en ökad frekvens av sömnsvårigheter [5], som är en känd mycket vanlig biverkan av bupropion [1].

Det finns stark evidens för samsjuklighet mellan nikotinberoende och alkoholberoende [9]. I en tidigare utredning från en norsk läkemedelsinformationscentral nämns en 2–3 gånger högre risk för alkoholberoende hos rökare jämfört med icke-rökare [9]. Förslagsvis kompletteras utredning av patienter som är aktuella för behandling med bupropion på indikationen rökavvänjning med alkoholanamnes (inklusive krampanamnes), AUDIT och provtagning (PEth och leverstatus).

Sammanfattning. I produktresumén för bupropion rekommenderas att alkoholintag minimeras/undviks under behandling. Bakgrunden till detta är sällsynta fall av neuropsykiatriska biverkningar respektive krampanfall vid behandling med bupropion. Vid stor alkoholkonsumtion/tidigare abstinenskramper bör särskild försiktighet iakttas. Risken för krampanfall vid behandling med bupropion i depåberedning förefaller vid rekommenderad dosering och användning vara låg (0,1 procent). Förslagsvis kompletteras patientens anamnes med AUDIT-formulär, eventuell kramphisto­rik och provtagning (leverstatus och PEth) som en kartläggning inför eventuell bupropionbehandling.