Branagan och Davies beskrev nyligen i British Journal of Surgery de resultatförbättringar som uppmättes sedan kirurgin för esofaguscancer i deras sjukvårdsdistrikt koncentrerats till ett enda sjukhus. National Health Service (NHS) i England gav år 2000 ut riktlinjer för hur stort ett upptagningsområde bör vara för att ett sjukhus skall få tillräckligt underlag för optimala resultat av cancerkirurgi. För esofagus–ventrikelcancer angavs siffran till 1 miljon invånare. Detta blev incitamentet till att esofaguskirurgin som tidigare bedrivits vid fyra sjukhus i Wessex koncentrerades till ett.
I studien jämfördes prospektivt insamlade data före och efter det att koncentrationen genomförts. Under den första perioden opererade en kirurg på vart och ett av de fyra ställena medan tre, varav två från något av de andra tre sjukhusen, var ansvariga efter koncentrationen. De båda grupperna var jämförbara vad gäller såväl patient- som tumörkarakteristika.
Efter koncentrationen av dessa patienter till ett sjukhus, blev preoperativ utredning/stadieindelning bättre, resekabilitetsfrekvensen högre, sjukhusmortaliteten lägre, antalet exstirperade lymfkörtlar större, liksom antalet kompletta patologiska undersökningar av operationspreparaten. Däremot förelåg ingen statistisk signifikans i komplikationsfrekvens, transfusionsbehov eller behov av intensivvård och vårdtid.
Författarna konkluderade att undersökningsfynden stödjer koncentration av patienter i behov av kirurgi för esofaguscancer till färre sjukhus. Den förbättrade vårdkvaliteten tillskrevs ökad erfarenhet hos det samlade behandlingsteamet snarare än hos den enskilde kirurgen enbart. Detta är i överensstämmelse med resultat från andra studier. Stor sjukhusvolym ger – för de flesta kirurgiska ingrepp – bättre resultat.