Diskussionen om läkarbetstider och dess betydelse för arbetsmiljö, patientsäkerhet och medicinska resultat är aktuell i både Europa och USA. I juli 2003 införde ACGME (Accreditation Council for Graduate Medical Education) i USA nya regler som begränsar veckoarbetstiden till 80 timmar för utbildningsläkare.
Fletcher och medarbetare betecknar i en artikel i Annals of Internal Medicine denna begränsning som »dramatic«. Där redovisas en litteraturgenomgång av artiklar från 1966 till mars 2004 i Medline, pre-Medline, MBASE och Current Contents. Sökningen var fokuserad på patientsäkerhet med avseende på bla mortalitet, morbiditet och påvisande av medicinska misstag samt på studier som också gjort en tydlig intervention i jourarbetstiderna för ST-läkare och i vissa studier även för AT-läkare.
Utifrån abstraktscreening av ca 1300 artiklar, inklusive några av författarna handplockade, detaljstuderades 343 artiklar, varifrån sju stycken extraherades som ansågs innehålla både en tydlig arbetstidsintervention och relevanta data avseende patientsäkerhetsfaktorer. Fem av studierna gällde internmedicin, en pediatrik och den sjunde radiologi.
Resultaten i de sju studierna är divergerande avseende patientsäkerhetsfaktorer. Studien är en ambitiös genomgång av litteraturen på ett område där vi uppenbarligen saknar tillräckligt med kunskap. Det belyses också av författarnas urval och analys, som konstaterar att sju av studierna har betydande metodbrister: fyra av sju studier är retrospektiva och ingen belyser hur trötthet påverkar manuella färdigheter inom opererande discipliner, där misstag och incidenter är minst lika vanliga (Pfaff H. Surgical safety and overwork. Br J Surg. 2004;91: 1533-5).
Författarna menar att kortare arbetspass är ett problem avseende kontinuiteten, men de belyser inte i urval eller diskussion hur de studerade utbildningsläkarna stöttats av seniorkolleger eller andra funktioner. Bland annat detta gör att studien ger mig intryck av inlägg i en amerikansk debatt där man kanske oroas inte bara över patientsäkerheten?

Bristen på kunskap inom detta område belystes av Torbjörn Åkerstedt från Arbetsmiljöverket vid Sylfs symposium om de nya EU-arbetstidsdirektiven som arrangerades på riksstämman i Göteborg i november 2004. Han redovisade en aktuell prospektiv studie som initierats utifrån de nya amerikanska arbetstidsreglerna. Där fann man en klart signifikant minskning av »trötthetsmisstag« (»attentional failures«) efter reducering av veckoarbetstiden (Lockley S W, et al. Effect of reducing interns weekly work hours on sleep and attentional failures. N Engl J Med. 2004;351:182937).

Kanske kan vi utgå ifrån att över 100 arbetstimmar per vecka är både ohälsosamt och farligt för patienterna. Jag känner mig tacksam över att vår svenska och europeiska diskussion gäller mer rimliga nivåer. Vi försöker balansera de nya arbetstidsdirektiven med krav på bra utbildning och de moderna krav på bemötande, kommunikation och medicinsk säkerhet som våra uppdragsgivare och patienter ställer.