I Sverige diagnostiseras årligen drygt 1000 tumörer som är primärt sprungna ur det centrala nervsystemet (CNS).
Majoriteten primära CNS-tumörer klassificeras som maligna. Den dominerande undergruppen utgörs av astrocytära gliom som enligt WHOs klassifikation indelas i fyra malignitetsgrader, där grad IV kallas glioblastom (GB) som är mest malign och har sämst prognos, följt av grad III, anaplastiska astrocytom (AA).
Vi undersökte tumörmaterial och normala blodceller från 246 patienter med astrocytära gliom och har på detaljnivå kartlagt vilka genetiska förändringar som uppstått i tumörcellerna.
Genom att följa upp patienterna avseende överlevnad har vi identifierat specifika genskadors association med prognos, med hänsyn tagen till malignitetsgrad, patienternas ålder och behandling.
Hos 129 GB-patienter fann vi att en kombination av mutationer i PTEN-genen och i någon av generna CDKN2A, CDKN2B, RB1 eller CDK4 var associerad med kort postoperativ överlevnad (median 5,5 månader jämfört med 14,6 månader hos de patienter vars tumörer helt saknade dessa mutationer; P0,001).
Överlevnadsskillnaden var statistiskt signifikant även i bivariatanalys korrigerande för ålder, som är den annars starkaste kända prognostiska faktorn (P=0,012).
Hos 37 AA-patienter fann vi att mutationer i någon av generna CDKN2A, CDKN2B, RB1 eller CDK4 var associerad med kort postoperativ överlevnad, medan helt utslagen PTEN-gen var ovanligt.
Medianöverlevnad hos dem med någon av dessa mutationer var 1,4 år jämfört med 5,8 år. hos dem utan. Överlevnadsskillnaden var statistiskt signifikant i både univariat- och multivariatanalys.
Till tredje delarbetet kartlades EGFR-genen, som är förändrad i en hög andel av astrocytära gliom, både amplifiering och rearrangering. Vi fann bland 221 astrocytära gliom inga statistiskt signifikanta överlevnadsskillnader men bland 41 AA-patienter fanns en tendens till försämrad överlevnad hos dem med EGFR-amplifiering och/eller den vanligaste typen av rearrangering, den sk EGFRvIII-varianten.
Konklusionen från dessa tre arbeten är att undersökning av tumör-DNA i astrocytära gliom kan ge prognostisk tilläggsinformation som kan vara till hjälp vid behandlingsbeslut.
Med den pågående utvecklingen av nya läkemedel och behandlingskoncept för denna utsatta patientgrupp finns för närvarande en ökande optimism. Molekylärgenetisk diagnostik och prognostik kan vara ett värdefullt verktyg för att föra detta utvecklingsarbete effektivt vidare.
Ett annat viktigt område där stora kunskapsluckor finns gäller orsaker till CNS-tumörer. Med kunskap om orsaker till sjukdomar kan åtgärder för prevention och tidig upptäckt initieras. Det avslutande delarbetet gäller en registerstudie där vi fann att hos patienter opererade för bisköldkörteladenom var primära CNS-tumörer dubbelt så vanligasom hos övriga befolkningen. Denna överrisk gällde meningiom och neurinom. Detta fynd är tidigare ej beskrivet. Uppföljande studier får utföras för att bekräfta fyndet och för att söka svar på orsaken till överrisken.