Allmän screening för prostatacancer har diskuterats sedan mitten av 1980-talet när det blev möjligt att avbilda prostatan med ultraljud. När användningen av prostataspecifikt antigen (PSA) som blodprov och markör för tidig upptäckt av prostatacancer spreds allt mer i mitten av 1990-talet blev diskussionerna allt hetare. Ännu har dock ingen randomiserad studie entydigt visat på att screening minskar dödligheten i prostatacancer. De stora studier som behövs för att avgöra frågan pågår i USA, Kanada och Europa men är ännu inte slutförda. Studierna har svagheter då screeningmetoderna har ändrats under tiden, anslutningen på många ställen varit liten och uppföljningen delvis varit problematisk och ofullständig.
Redan 1987 startade man en randomiserad pilotstudie i primärvården i Norrköping för att studera kliniska, organisatoriska, ekonomiska och psykosociala effekter av prostatacancerscreening. Att undersöka en eventuell effekt på cancerdödlighet var inte efterfrågat. Bland samtliga 9026 män i åldern 50– 69 år i centrala Norrköping utvaldes slumpmässigt 1494 som inbjöds till hälsokontroll. Resterande 7532 bildade en kontrollgrupp. När studien påbörjades var rektalpalpation den enda etablerade diagnostiska metoden. Först vid tredje screeningronden 1993 ansågs PSA vara tillräckligt utvärderat för att kunna inkluderas i screeningen.
Andelen av de inbjudna som fullföljde undersökningen var i alla omgångar stor och varierade mellan 70 och 78 procent. Undersökningssättet accepterades väl av männen, och screeningen kunde organiseras till en rimlig kostnad. Totalt upptäcktes fram till 1999 85 prostatatumörer (5,7 procent) i den screenade gruppen. Cirka hälften diagnostiserades i samband med screeningen, hälften upptäcktes i intervallen mellan screeningundersökningarna. I kontrollgruppen registrerades under samma period 292 (3,8 procent) prostatatumörer. Andelen män med lokaliserade, inte spridda tumörer tillgängliga för kurativ behandling var signifikant större i den screenade gruppen än bland kontrollerna.
Femton år efter att studien påbörjades har de kliniska konsekvenserna av screeningprogrammet utvärderats. Tack vare det regionala befolkningsbaserade prostatacancerregistret, som etablerades samtidigt med starten av screeningstudien, kunde den stadiespecifika incidensen, cancerterapin och överlevnaden i båda grupper dokumenteras och utvärderas fram till mars 2003.

Slutsatsen av studien är att en kontrollerad screeningstudie för prostatacancer kan genomföras i primärvården över lång tid och att en utvidgad befolkningsbaserad registrering av alla prostatacancerfall är en fundamental förutsättning för utvärderingen av programmet. Resultatens giltighet försvagas genom att screeningmetoden ändras när den anpassas till de vetenskapliga framstegen och nya kliniska rutiner.