En artikel från Cochrane utvärderar litteraturen om handläggning vid akut och kronisk ryggsmärta. Artikeln beaktar framförallt randomiserade kliniska studier [1]. I allt kunde 39 studier som fyllde inklusionskriterierna identifieras och konklusionen är helt entydig: Det finns ingen evidens för att manipulation av kotpelaren är effektivare än standardbehandling vid behandling av akut eller kronisk ryggsmärta. Varken terapeutens profession eller förekomst av radierande smärtkomponent hade någon påvisbar betydelse. Som standardbehandling räknades konsultation hos primärvårdsläkare, farmakologisk smärtlindring och sjukgymnastisk genomgång. I studier där manipulation jämförts med passiviserande behandlingar (sängläge, försiktig massage, traktion, lokal gel eller diatermi) var dock manipulation vanligen bättre. Detta kan förklara varför manipulationsbehandling i tidigare sammanställningar angetts ha begränsad effekt. Ett problem är dock att definitionen av standard- och evidensbaserad behandling inte är entydig.
Detta belyses i en icke-randomiserad studie av akut ryggsmärta. Två olika behandlingar i två australiska primärvårdsområden med likartad befolkningsstruktur har jämförts [2]. Studiegruppen fick en utförlig, evidensbaserad information om mekanismerna vid ryggsmärta och information om vikten av aktivitet, medan kontrollgruppen fick sedvanlig behandling. Studiegruppen hade signifikant kortare arbetsfrånvaro, kortare duration av ryggont och högre patienttillfredsställelse till en lägre kostnad. Artikeln väcker frågan: Är nuvarande standardbehandling av ryggsmärta evidensbaserad? En ytterligare fråga är hur vi hanterar krav på ryggmanipulation från våra patienter? Placebobehandling har i studier visats ge neurofysiologisk nedreglering av smärtaktivitet. Patientens tilltro till sin terapeut kan vara viktigare än behandlingens innehåll. Skall i så fall patienten få subvention för kostsamma behandlingsserier?