Åren 2000–2002 hade Afghanistan det högsta antalet människor i världen som skadats av oexploderad ammunition och landminor. Bilukha och medarbetare ger i BMJ en beskrivning av FNs databas för minkontroll i Afghanistan [1]. Data kommer främst från Röda korsets arbete vid 390 hälsostationer och är klinikbaserade. Sensitiviteten för data bedöms till 50 procent. Man fann 6114 individer som skadats av oexploderad ammunition eller landminor under åren 1997–2002. Barn under 18 år utgjorde 54 procent av populationen. Antalet skadade som fått sin skada på grund av oexploderad ammunition ökade från 37 till 57 procent. Barn skadades i större utsträckning än vuxna. I 42 procent av de fall där barn skadats hade olyckan skett när barnen lekte med upphittade artilleripjäser.
Slutsatsen är att oexploderad ammunition skadar fler människor än vad landminor gör. Debatten kring landminor bör utvidgas till icke exploderad ammunition. Sensitiviteten i studien är låg, vilket författarna påpekar. Dock redovisas inte hur denna skattats till 50 procent, mörkertalen är kanske ännu större.
Artikeln är intressant eftersom man försöker systematisera data från utsatta platser som normalt saknar förutsättningar för datainsamling. Svårigheterna med att bedriva forskning i postkonfliktområden är stora och avskräcker tyvärr många från att ändå försöka. Bra mortalitetsstudier finns dock tillgängliga från t ex Irak [2] och Kongo [3].