Cancer i papilla Vateri är en ovanlig tumörform, studerad endast i begränsad omfattning. Långtidsöverlevnaden efter resektion har i allmänhet i flertalet redovisade patientserier varit bättre vid cancer i papilla Vateri än vid annan periampullär cancer. Detta har tyvärr resulterat i missuppfattningen att dessa tumörer kan behandlas med lokal excision, kirurgisk eller endoskopisk.
I en nyligen publicerad studie presenteras erfarenheter av kirurgisk behandling av papilltumörer vid Royal Infirmary i Edinburgh. Totalt opererades – under en studerad 11-årsperiod – 561 patienter med periampullär tumör varav 88 (vid histologisk granskning) klassificerades som cancer i papilla Vateri. Av de 88 patienterna genomgick 81 pankreatoduodenektomi. Ingen postoperativ mortalitet rapporterades men 31 patienter drabbades av en eller flera komplikationer, där läckage från pankreatikojejunostomin var mest frekvent förekommande.
Resultaten är i paritet med flera moderna serier av pankreatikoduo-denektomi vid periampullära tumörer. Medianöverlevnaden efter resektion av cancer i papilla Vateri var 42,4 månader och förväntad 5-årsöverlevnad 36 procent (»intention to treat«). Motsvarande siffror för annan periampullär cancer var 15,3 månader respektive 14 procent. Inga patienter erhöll adjuvant kemoterapi. Liksom i flera tidigare studier av pankreascancer utgjorde tumörfaktorer (låg differentieringsgrad, lymfkörtelmetastaser och perineural infiltration) signifikanta negativa prediktorer. Dessutom kunde man visa att ålder över 70 år och serumbilirubin över 75 (my)mol/l innebar sämre prognos på sikt. Histologisk granskning av operationspreparat visade att mer än 90 procent av papilltumörerna var maligna och att 40 procent hade lymfkörtelmetastaser. Författarna konkluderar att tumörer i papilla Vateri bör behandlas med »kirurgisk aggressivitet« eftersom flertalet tumörer är maligna, operativa mortaliteten är noll och långtidsöverlevnaden är relativt god. Detta synsätt kan idag sägas vara giltigt för alla periampullära tumörer.