Brittiska patologer och barnläkare har utarbetat en manual för hur plötslig och oväntad spädbarnsdöd (SIDS) skall handläggas [1]. Grundprotokollet bygger på erfarenheter från Avon och har sin bakgrund i det offentligt mycket omtalade fallet Sally Clark – en brittisk advokat som åtalades för mord på två egna barn men som senare frikändes. Dödsfallen rubricerades först som SIDS.

I manualen rekommenderas bland annat att en barnläkare och en specialutbildad polis gör hembesök inom 24 timmar efter dödsfallet för att ta en anamnes och erbjuda initialt omhändertagande. Förslaget innehåller även rekommendationer om provtagningsrutiner.

Författaren har undersökt hur ett sådant protokoll har efterlevts i Sussex [2]. Granskningen inkluderar 29 fall av plötslig och oväntad spädbarnsdöd. Följsamheten till protokollet var hög när det gällde att transportera barnet till sjukhus, tidig diskussion mellan handläggande instanser, obduktion av pedi-atrisk patolog samt skelettöversikt och bakteriologi i den rättsmedicinska utredningen. Sämre var det däremot med hembesök av barnläkare och polis (1 av 29 fall) och beträffande metabolisk och toxikologisk screening. Svårigheterna med att implementera liknande protokoll understryks.



Det är värt att notera att incidensen av SIDS är ca 0,5/1000 levande födda i Storbritannien jämfört med 0,25/1000 i Sverige. Detta, tillsammans med medieintresset i Storbritannien, huvudsakligen beroende på fallet Sally Clark, gör att angelägenhetsgraden är högre där.

Samarbete mellan olika huvudmän är ju omvittnat svårt, och att ha barnläkare och specialpolis i beredskap är inte lättare. Rent medicinska protokoll är säkert lättare att komma överens om.

En databas över epidemiologiska karakteristika för SIDS borde man också kunna initiera. Idag vet vi inget om sovläge eller nappvanor sedan NORDSIDS genomfördes 1995, om det inte finns noterat i sjukhusjournalen.