Upptäckten att penicillin är effektivt mot bakterieinfektioner är utan tvivel en av medicinhistoriens största. Sedan antibiotika började användas kliniskt på 1940-talet har många miljoner människors liv kunnat räddas genom antibiotisk behandling.
Nu visar forskning att antibiotiska läkemedel även skulle kunna bli användbara vid behandling av neurodegenerativa sjukdomar.
I en studie publicerad i Science screenades 1040 olika bioaktiva substanser, av vilka 750 redan var godkända som läkemedel av de amerikanska myndigheterna [1, 2]. Samtliga preparat testades i olika analyser för att se om de hade någon verkan på olika neurologiska sjukdomar. Försöken utfördes vid de 27 olika laboratorier som ingick i det konsortium som utförde studien.
Resultaten visar att 15 av de betalaktampreparat som testades, inklusive penicillin och ceftriaxon, har selektiv förmåga att stimulera transkriptionen av den gen som kodar för en glutamattransportör som kallas EAAT2. De övriga preparaten hade inte samma effekt.
Detta är intressant eftersom glutamat spelar en viktig roll vid signaleringen mellan många typer av nervceller, bland annat de motoriska neuron som förmedlar musklernas kontraktion. Skador på dessa neuron kan bland annat leda till neuromotoriska sjukdomar som ALS. EAAT2 pumpar in de glutamatmolekyler som ansamlas i synapserna vid signalöverföringen från motoriska neuron in i närliggande astrocyter. Fungerar inte denna mekanism skapas ett överskott av glutamat i synapsklyftan vilket är skadligt för nervcellerna. Skador som orsakas av excitatoriska neurotransmittorer som glutamat är orsaken till flera neurologiska sjukdomar, exempelvis ALS, men också stroke och sjukdom till följd av skador på ryggmärgen.
De upptäckter som forskarna i studien gjort ger hopp om nya terapimetoder för behandling av ALS och andra neurologiska sjukdomar. De betalaktampreparat som upptäcktes öka produktionen av EAAT2 finns redan tillgängliga på marknaden och är dessutom inte kända för att orsaka allvarliga biverkningar.
Vidare studier med betalaktampreparat kan förhoppningsvis bidra till utvecklingen av nya behandlingsstrategier för patienter som lider av exempelvis ALS, en förödande sjukdom som trots intensiv forskning ännu inte kan botas.