Globalt sett dör årligen 1,2 miljoner människor i trafikolyckor och omkring 50 miljoner människor trafikskadas. Åtgärder för att reducera hastigheten på vägarna är nödvändiga för att minska olyckstalen. I takt med att användningen av hastighetskameror ökar i många länder finns det skäl att mer systematiskt utvärdera deras effektivitet.
Ordentlig utvärdering behövs även med tanke på att hastighetskameror anses som ett delvis kontroversiellt instrument. Det finns motororganisationer som uttrycker sig både kritiskt och högröstat när den frågan kommer på tal. Så kommenterar författarna bakgrunden till en rapport om hastighetskameror som publicerats i BMJ.
Artikelförfattarna har hämtat material från olika databaser – bl a Cochranes skadegruppsregister – och identifierat 92 för frågan relevanta studier varav 14 slutligen användes för utvärdering.
Alla utvärderade studier var sk observationsstudier och ingen inkluderade randomiserade kontroller. I sex av de granskade studierna hade en fast monterad övervakningskamera använts. I fyra undersökningar användes en mobil kamera och i ytterligare fyra undersökningar användes en kombination av fast monterad och mobil kamera.
Flertalet av de utvärderade studierna var före–efter-undersökningar. Ingen studie bedömdes emellertid ha absolut fullgod metodologisk kvalitet.
I samtliga 14 undersökningar observerades ett minskat antal kollisioner och färre olycksfall i omedelbar närhet till hastighetskamerorna.
Nedgången i antalet kollisioner med skador eller dödsfall varierade på en skala från 5–17 procents minskning upp till nivåer runt 69–71 procents minskning.
I alla studier utom en noterades även förebyggande effekter upp till tre år efter introduktion av kameraövervakning. En minskning av kollisioner och olycksfall noterades också i omkringliggande geografiska områden.

Artikelförfattarnas slutsats är att hittills genomförd forskning – entydigt – visar att hastighetskameror är effektiva när det gäller att minska trafikolyckor och trafikskador. Samtidigt betonas att det behövs ytterligare evidens, en klarare vetenskaplig grund, innan mer storskalig introduktion av kameror för hastighetsövervakning kan rekommenderas.
I de studier som hittills genomförts noteras att introduktionen av hastighetskameror ofta varit kombinerad med andra säkerhetsförbättrande åtgärder.
Därför bör effekten av enbart kameraövervakning renodlas i försök som sträcker sig över några år och där en stegvis introduktion av hastighetskameror görs kombinerat med före–efter-kontroller av skadedata.
För undertecknad som i många år arbetat med trafikskadeförebyggande åtgärder är det glädjande att vägtrafikens medicinska effekter uppmärksammas i BMJ.
Samtidigt blir det i mina ögon något lustigt när man som här föreslår evidensbasering genom att tillämpa medicinsk metodologi i form av randomiserade kontrollstudier på vägtrafikområdet
Det tycks ju ändå klart att hastighetskameror fungerar bra i fart- och olycksreducerande syfte, vilket hänger samman med att alltför många människor är ögontjänare.
Likartade effekter har tidigare demonstrerats vid användning av övervakningskameror vid rödljuskorsningar. Intressant nog ser man även där effekter långt utanför det område där kamerorna är uppsatta.